IPRED2 har anlänt till riksdagen

Direktivet som brukar benämnas IPRED2 och vars utvecklingsprocess jag skrivit om här har anlänt till riksdagen [PDF] och kommer behandlas av lagutskottet.

SvD forsätter sälja porrfilmer

Tobias Brandel på Svenska Dagbladet är bland de journalister som brukar skriva de bättre artiklarna kring fildelning och piratkopiering. Men igår hände det något. Det kanske var värmen eller den obligatoriska sommarnyhetstorkan. Brandel fick dock för sig att skriva icke-nyheten Oetiska budskap i Piratbyråns shop där han i ett smutskastningsförsök gjorde ett krystat försök att koppla ihop Piratbyråns försäljning av prylar med piratmotiv, med de politiskt inkorrekta motiv och budskap som det av Piratbyrån anställda företaget Peer99 också säljer.

Brandel och SvD kunde nog knappast förvänta sig det massiva kritik de hittills fått, dels för att det helt enkelt är en icke-nyhet och inte minst för att det under gårdagen framkom att SvD själva säljer "vuxenfilmer" i sin webbutik som till och med bär SvD:s logga (SvD har ett samarbete med shoppingsajten Compricer). Detta uppmärksammades dels av Johanna Nylander och dels bland icke-nyhetens kommentarer. Det tog inte lång tid innan kategorin "Vuxenfilmer" försvann utan en kommentar från SvD. Dessutom plockades tydligen även kommentarerna som påpekade att SvD sålde porrfilmer också bort. Som om SvD:s försäljning av porrfilmer aldrig funnits. Som tur är tog en vettig person en screenshot på SvD:s shop där kategorin "Vuxenfilmer" finns kvar [.doc] (och screen shots har ju som vi alla vet ett värde som till och med håller i en rättegång).

Till slut la SvD ut en notis på icke-nyheten med rubriken "SvD.se stoppar porrfilmer". Men porrfilmerna har knappast stoppats. Bara för att länken till kategorin "Vuxenfilmer" har tagits bort så betyder det inte att själva filmerna också försvunnit. Genom enkla men välvalda sökord går det fortfarande att hitta massvis med porrfilmer (tips: sök på ordet "sex"). Denna film tar dock priset.

Men räcker det verkligen för SvD att ta bort länkar för att rentvåa sig? Företaget SvD samarbetar med har ju inte slutat sälja filmer med "oetiska budskap" bara för att SvD rensat sin sida på länkar. Och SvD har inte avslutat samarbetet. På vilket sätt skiljer detta SvD från Piratbyrån? Uttrycket "kasta sten i glashus" känns för milt för vad SvD har gjort.

Antalet fildelare ökar i Japan

Recording Industry Association of Japan (RIAJ) (RIAA:s motsvarighet i Japan) har utfört en undersökning om japanernas fildelningsvanor. Undersökningen gjordes via nätet och totalt svarade 18,596 personer på den. Den visar att 1,8 miljoner japaner fildelar aktivt, vilket motsvarar 3,5% av de japanska internetanvändarna. Det är en ökning jämfört med förra året då 1,3 miljoner eller 2,5% japaner fildelade.

Det vanligaste fildelningsprogrammet i Japan är Winny, som dels är känd för att dess skapare åtalades för medhjälp till brott för att han skapade programmet och dels för att programmet Winny har lett till informationsläckor av bland annat militära hemligheter. Den andra mest använda programmet är WinMX och det tredje är LimeWire. BitTorrent kom på en femte plats och endast sex procent av fildelarna angav att de huvudsakligen använde Bittorrent som fildelningsverktyg.

Till sist så visade undersökning att den främsta orsaken som får japaner att ge upp sina fildelningsvanor är de virus, trojaner och maskar som sprids via fildelningsprogrammen. Speciellt har dessa problem varit stora på just Winny. Rädslan för att åka fast för piratkopiering låg långt ner på listan.

Eftersom att undersökningen är utförd av en branchorganisationer så kanske den bör tas med en nypa salt.

Regringen backar från FRA:s övervakningsförslag

Bland regeringens djungel av övervakningslagförslag finns det ett som kallas för En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet (Ds 2005:30) och som är framtagen av försvarsdepartementet. Låt er inte luras av det ganska harmlösa men kryptiska namnet. Detta förslag handlar om att låta Försvarets radioanstalt(FRA) avlyssna all trådbunden trafik som passerar Sveriges gränser. Alltså innehållet i alla telefonsamtal, e-postmeddelande, faxmeddelanden, chattar, webbsidor etc etc som passerar Sveriges gränser. Sedan är det tänkt att FRA ska analysera denna massiva trafik med bland annat nyckelord som bestäms av FRA. Kommer ni ihåg när Bodström insisterade på att trafikdatalagringsdirektivet inte handlade om att lagra innehållet av trafikdatan? Inte nog med att han själv drev just att detta skulle vara med i trafikdatalagringsdirektivet in i det sista i ministerrådet, han kände även till FRA:s avlyssningsförslag.

SVT:s Aktuellt verkar dock i början av juni i år ha rapporterat att FRA:s avlyssningsförslag förvisso officiellt fortfarande bereds, men att försvarsdepartementet har lagt förslaget på is. Det verkar ha varit ett för kontroversiellt förslag.

Det betyder att de två övervakningspropositionerna Hemlig rumsavlyssning (Prop. 2005/06:178) och Åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (Prop. 2005/06:177) bordlades av de fyra minsta rikdagspartierna 31 maj, datalagringsdirektivet överklagades av Irland någon gång i början av juni i år och ungefär samtidigt meddelades det att FRA:s avlyssningsförslag läggs på is (och därefter gick det bara neråt för Bodström när polisen raidade PRQ).

Om inte annat så bör det här visa att det hjälper att trycka på beslutsfattarna. Men man får inte glömma att övervakningshysterin bland de svenska beslutsfattarna (Socialdemokraterna) har funnits sedan ungefär 2003 enligt Oscar Swartz och Bodström la fram minst 22 förslag på bara två år. Det finns alltså mycket jobb kvar.

Piratbyrån.org är tillbaka

Så då har Piratbyrån lyckats få upp sin gamla webbsida igen, trots att den gamla servern fortfarande ligger kvar hos åklagare Roswall. Det är en något gammal backup och mycket av materialet har tagits fram genom andra källor, men det är ändå roligt att det klarades av.

Så lätt kan man inte tysta ner opinionsbildare vars främsta kommunkationsmedium är internet!

Piratpartier startar internationellt samarbete

Det svenska Piratpartiet har dragit igång Pirate Parties International Network, som är tänkt att fungera som en mötesplats för alla nystartade piratpartier runtom i världen. Likväl ska sidan fungera som en mötesplats för personer som vill starta upp piratpartier i sina respektive hemländer.

Pirat Parties International Network startades sammanträffande nog nästan samtidigt som The Pro Piracy Lobby, det nya samarbetsprojektet mellan olika piratförespråkande organisationer runt om i världen.

Irland försöker upphäva datalagringsdirektivet

När datalagringsdirektivet ursprungligen lades fram av bland annat Sverige och Irland så drevs frågan som ett rambeslut i ministerrådet. Men som känt krävs total enighet i ministerrådet för att ett förslag ska antas. Detta gick inte att uppnå i ministerrådet angående datalagring. Efter bombdåden i London sommaren 2005 bytte man taktik och fick kommissionen att på några få månader ta fram datalagringsdirektivet. Ett direktivförslag innebär dels att Europaparlamentet är med och beslutar i frågan och dels att ministerrådet bara behöver ha en kvalificerad majoritet för att få igenom ett förslag. Datalagringsdirektivet lades fram 21 september 2005 och efter lite kohandel med de två största politiska grupperna i Europaparlamentet så antogs direktivet av både parlamentet och ministerrådet.

Men redan när EU:s datalagringsförespråkande ministrar bytte taktik och genom EU-kommissionen tog fram ett direktiv började Irland, som ironiskt nog varit en av de drivande krafterna bakom förslaget att lagra data, att motsätta sig taktik byttet. De menade att det var fel att lyfta fram frågan till första pelaren (som innebär att Europaparlamentet är med och beslutar), eftersom att Europaparlamentet endast får behandla frågor som stör den interna marknaden. Irland menade att datalagringsfrågan var en ren polisärfråga (och såna behandlas under tredje pelaren).

Direkt efter att datalagringsdirektivet antogs gick Irlands regering ut med att man tänkte överklaga EU-kommissionens beslut att lägga fram förslaget om datalagring som ett direktiv. Ett beslut som Slovakien verkar ha ställt sig bakom. I början av juli lämnade Irland formellt in en överklagan till EG-domstolen och den digitalarättsorganisationen Digital Rights Ireland menar att det finns en mycket god chans att direktivet upphävs helt och hållet.

Men å andra sidan handlar överklagandet endast om procedurfrågan och därför kommer EG-domstolen inte att pröva om direktivet bryter mot de mänskliga rättigheterna (vilket den gör) eller om det finns en legal grund för EU att besluta i frågan (vilket det inte gör). Och det är synd. Inte bara för att datalagringsdirektivet kan upphävas för att den bryter mot de mänskliga rättigheterna, men också för att överenskomelsen mellan EU och USA om att lämna ut data om europeiska passagerare till USA upphävdes nyligen av EG-domstolen, för att det var en straffrättsligfråga. Och sådana frågor får EU inte besluta om. Det finns alltså ett prejudikat som troligen garanterat skulle upphäva direktivet, och det på en bra grund.

Hindret som gör att EU inte får lägga sig i medlemsländernas straffrättsliga lagar verkar vara EU-kommissionen största irritation (även om de på senare tid delvis har lyckats komma runt detta genom att tolka ett EG-avgörande för brett och därför trycker igenom straffrättsligadirektiv nu). Förbudet för EU att ta straffrättsliga beslut skulle till och med kunna hindra EU-kommissionens senaste immateriellarättsdirektiv. Vad passar då inte bättre för EU-kommissionen än att be om just mer makt inom det straffrättsliga området? Om EU-kommissionen har fått igenom så mycket frågor inom det straffrättsliga området, trots att de formellt inte har den makten, tänk hur mycket de skulle kunna få igenom bara de hade den makten?

Är det för övrigt inte ganska ironiskt att Europaparlamentet anmälde EU-kommissionen till EG-domstolen över passagerardatan för att parlamentet ansåg att direktivet bröt mot de mänskliga rättigheterna, men att samma parlament sedan antog datalagringsdirektivet, som också bryter mot de mänsliga rättigheterna?

Pro Piracy Lobby

Lite sent, men ändå...

The Pro Piracy Lobby - Ett nystartat samarbete mellan organisationer som förespråkar fria flöden av information och kultur. Bestod först av en handfull nordiska organisationer, men nu har tyska Pirate Cinema Berlin anslutit sig. Förhoppningsvis kommer det växa sig till ett ännu större globalt nätvek inom en snar framtid.

Tidslinje - Upphovsrätt i EU

I april i år la EU-kommissionen fram ännu ett EU-direktiv för att "harmonisera" medlemsstaternas immateriellarättslagar. Allt tyder på att EU denna gång kommer gå obegripligt långt i sin dels meningslösa och dels direkt skadliga strävan att kontrollera informations- och kulturflöden. Slaget om detta direktiv började redan förra året i samband med datalagringsdirektivet. Vissa upphovsrättslobbyister har nämligen förstått att de genom en kombination av datalagringsdirektivet och det nya immateriellarättsdirektivet kommer få en omfattande makt.

Genom åren har EU antagit många mer eller mindre samhällsskadliga direktiv kring immateriellarättsfrågor (se till exempel databasdirektivet). Men jag tänkte här begränsa mig till de tre senaste (som samtidigt är de mest aktuella). Den här genomgången kräver troligen en god förmåga att hålla många bollar i luften. För att underlätta tänkte jag redan nu nämna de tre förkortade namnen på direktiven, så ni vet i vilken ordning de kom: Först kom "infosoc-direktivet", sen kom "sanktionsdirektivet" och sist kom "IPRED2-direktivet".

10 december 1997: EU-kommissionen antar Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället. Detta direktiv har i folkmun förkortas till "infosoc-direktivet" på svenska och till EUCD (EU Copyright Directive) på engelska.

22 maj 2001: Europaparlamentet och ministerrådet skriver under slutgiltiga versionen av infosoc-direktivet. Som regel brukar medlemsstaterna få cirka 18 månader på sig att implementera EU-direktiven i sina nationella lagar. I detta fall bestämdes det att bestämelserna i direktivet skulle träda i kraft innan 22 december 2002.

30 januari 2003: De flesta medlemstater i EU har inte ens hunnit börja arbetet med infosoc-direktivet innan EU-kommissionen presenterar nästa immateriellarättsdirektiv. Denna kallas för Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om åtgärder och förfaranden för skydd avskydd immaterialrätter. På svenska kallas den för "sanktionsdirektivet" och på engelska IPRED (Intellectual Property Right Enforcment Directive).

juni 2003: Först i juni 2003 kommer regeringen igång med arbetet med att genomföra infosoc-direktivet, när de ger ut Ds 2003:35 Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.

29 april 2004: Sanktionsdirektivet påskyndas igenom beslutsprocessen och antas formellt efter bara första läsningen och två dagar innan EU utvidgas med tio länder. Detta görs just för att de nya länderna inte ska få något inflyttande över direktivet. Europaparlamentarikern Janelly Fourtou, gift med Jean-René Fourtou som är VD för Vivendi Universal, spelar den mest aktiva rollen i arbetet med direktivet och med påskyndandet av beslutsprocessen. Senast den 29 april 2006 skulle direktivet ha genomförts i EU:s medlemsländer. Vad jag vet är Italien det enda landet som genomfört lagen. Vilket de faktiskt till och med gjorde en månad innan slutdatumet.

20 januari 2005: Det omfattande arbetet med att behandla alla svar från remissinstanserna gör att regeringen ett och ett halvt år senare har fått ihop sin lagrådsremiss vad gäller infosoc-direktivet.

10 mars 2005: Trots kritik från lagrådet lägger regeringen fram propositionen Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m

1 juli 2005: Efter behandling i lagutskottet antar riksdagen propositionen. Bara Centerpartiet och Miljöpartiet röster mot. Sju och ett halvt år efter att EU-kommissionen la fram direktivet och två och ett halvt år efter slutdatumet för att implementera infosoc-direktivet antas lagen i Sverige.

12 juli 2005: För att få igenom sanktionsdirektivet i tid, innan det kom in fler röster i EU, blev Janelly Fourtou och resten av upphovsrättsivrarna tvungna att plocka bort de mest kontroversiella bestämelserna i sanktionsdirektivet, nämligen de om straffrättsliga åtgärder. Istället presenterar EU-kommissionen den 12 juli 2005 en uppföljare till sanktionsdirektivet. Denna består av två delar: Huvuddelen är ett ramförslag (som endast behandlas i ministerrådet utan inblandning av Europaparlamentet), men ett par punkter behandlas som ett direktiv (där Europaparlamentet har medbestämmande). Anledningen till att huvuddel behandlas som ett rambeslut i minsterrådet är för att det är upp till varje enskilt medlemsland att bestämma över sina egna straffrättsliga åtgärder. Det är inget EU (än så länge) får lägga sig i. Europaparlamentet får endast behandla frågor som skapar hinder för den interna marknaden och där lösningen är harmonisering. Det finns dock, ur kommissionens synvinkel, en nackdel med förslag som endast drivs hos ministerrådet: Förslagen kräver nämligen total enighet för att godkännas.

Eftersom att detta nya förslag är en uppföljare på sanktionsdirektivet så kallas det för "IPRED2".

13 september 2005: EG-domstolen kommer med ett avgörande angående ett ramförslag om straffrättsliga åtgärder mot miljöförstöring. Domstolen avgör att förslaget kan drivas som medbestämmande (alltså där Europaparlamentet är involverad) med motiveringen att vissa medlemstaters mjukare straffåtgärder mot miljöbrott kan störa den interna marknaden. EU-kommissionen ser nu sin chans att få IPRED2-direktivet att drivas genom medbestämmande genom att hänvisa till EG-domstolens prejudikat. Då ministerrådet endast behöver godkänna förslagen med en kvalificerad majoritet och Europaparlamentet knappt har någon makt så är sannolikheten större att förslaget går igenom genom ett medbestämmande.

30 september 2005: I propositionen Fokus på film [PDF] uppges det att regeringen håller på med arbetet att genomföra sanktionsdirektivet. Senare anges det att en promemoria angående sanktionsdirektivet ska komma under våren 2006 och en proposition i slutet av 2006 (hittar inte länk till dessa uttalanden). Jag har dock inte sett någon promemoria hittills.

21 december 2005: Upphovsrättslobbyn har börjat förstå vilka möjligheter IPRED2-direktivet och datalagringsdirektivet innebär för dem och lobbar för fullt för att fildelning ska inkluderas i datalagringsdirektivet.

26 april 2006: EU-kommissionen har ändrat och slagit ihop de två delarna av IPRED2-förslagen och antar den 26 april ett direktiv istället. Vilket innebär att Europaparlamentet kommer ha medbestämmande. Nästa vecka har jag hört att Europaparlamentet ska börja behandla frågan, är dock inte säker på saken.

29 juni 2006: De båda kammarna i Nederländerna säger nej till IPRED2-direktivet med motiveringen att direktivet hamnar utanför EU-kommissionen kompetens.

Kan tilläggas att innehållen i de två senaste direktivet (sanktionsdirektivet och IPRED2-direktivet) är långt mer läskiga än de beslutsprocesser de varit med om. Men mer om det i senare poster.

Göteborgs-Posten: "Lagring av data vapen mot fildelning"

Läs artikeln "Lagring av data vapen mot fildelning" i Göteborgs-Posten, den säger det mesta om vad vi har att vänta oss den närmaste tiden från upphovsrättslobbyisterna och från lagstiftarna.

Free the Mind sätter hårdbevakning på dessa frågor från och med idag.

Skilj mellan äganderätt och immaterialrätt!

Yvonne Andersson från Kristdemokraterna är i farten igen. I en debattartikel i Hallandsposten skriver hon:

För samhället är det angeläget att skapande verksamhet stimuleras. Vi betonar därför rätten till ägande och egendom /.../ Upphovsrätten är en äganderätt som innebär en exklusiv rätt för upphovsmannen att själv förfoga över sitt verk, genom att framställa exemplar därav och genom att göra dem tillgängliga för allmänheten.

För det första, stimuleras verkligen skapande av den ekonomiskarättsdelen av upphovsrätten (eller annat skapande av andra rätter)? Detta felaktiga påstående är något hon och Kristdemokraterna villkorslöst har förutsatt.

För det andra är upphovsrätt (eller annan immaterialrätt) inte samma sak som äganderätt. Upphovsrätten är ett tidsbegränsat monopol. Det är inte en äganderätt. Upphovsrätten är, som Yvonne Andersson förvirrar sig själv med, en rätt för upphovsmannen att förfoga över allas kopior av ett verk, under en begränsad tidsperiod. Eller som Karl-Henrik Pettersson förklarar i artikeln "Dags att avskaffa upphovsrätten":

Att skilja mellan äganderätt och upphovsrätt leder till en viktig insikt - skulle upphovsrätten tas bort återstår äganderätten. Jag har som upphovsman alltid äganderätten till det jag har skapat. Jag skulle med andra ord i en värld utan upphovsrätt, precis som i dag, kunna sälja till exempel min musik till ett förlag. Och förlaget skulle sedan kunna sälja musiken vidare på marknaden. Men det skulle finnas en viktig skillnad. Eftersom upphovsrätten skulle vara borta i denna tänkta värld, skulle förlaget inte längre kunna sätta upp gränser för hur många kopior som får göras, hur verket får framföras etcetera.

Upphovsrätten är alltså snarare en inskräkning av äganderätten, då jag inte fritt får förfoga över min kopia av ett verk (upphovsrätten ger upphovsmannen en rätt att inskränka den äganderätten jag har på min kopia av verket).

I samma artikel uttrycker hon ännu en gång den absurda meningen om "lön för mödan":

Det är oetiskt att anse att en person som lagt tid, energi och pengar på att skapa film eller musik inte ska få lön för mödan.

Den som skapat ett upphovsrättsskyddat verk ska alltså ha betalt, vare sig någon vill betala för det eller inte.

Vad som dock är mest skrämmande är att Yvonne Andersson, med den totala avsaknaden av kunskap i ämnet, sitter med i rikdagens lagutskott, som bland annat hanterar frågorna om just immaterialrätt!

Som den kristdemokrat hon är kan man bara fråga henne vad som hade hänt om Jesus hade krävt lön för mödan att kopiera brödet och fisken?


(Se gärna fler av Kenny_lex satiriska teckningar)