Om Trafikuppgiftsutredningen
De senaste dagarna har nästan uteslutande handlat om Trafikuppgiftsutredningen, som skulle innebära väldigt långtgående övervakningsrättigheter för myndigheterna. Egentligen har det mesta redan sagts. Jag tänkte bara tillägga fylla i några saker.
Christian Engström (pp) skrev ett inlägg på sin blogg där förklarade att dessa förslag bryter bland annat mot artikel 8.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Han länkade till ett av mina inlägg där jag rapporterade att det tyska parlamentets utredningstjänst förklarade samma sak. Man tycker att det borde väga ganska tungt när tyska parlamentets tjänstemän förklarar att detta lagförslag bryter mot en konvention mot mänskliga rättigheterna. Men det gör det inte. Inte för de politiker som har makten att ändra händelseutvecklingens riktning i alla fall.
Det är nänligen inte bara det tyska parlamentet som kommit till slutsatsen att datalagringsdirektivet bryter mot de mänskliga rättigheterna. Redan under behandlingen av direktvet i EU förklarade flera tunga instanser samma sak.
Den 29 november 2005, alltså innan direktivet antogs i EU, skrev den europeiska datatillsynsmannen följande i ett yttrande [PDF]:
Även den så kallde artikel 29-gruppen som består av alla nationella datatillsynsmyndigheter i EU-medlemsstaterna yttrade sig om direktivet innan omröstningen [PDF].
Så då har vi tre tydliga yttranden från officiellet håll om att datalagringsdirektivet bryter mot de mänskliga rättigheterna. Två av dem kom innan EU antog direktivet. Så då kan man fråga sig vad EU-kommissionen som la fram och drev direktivet säger om att direktivet bryter mot de mänskliga rättigheterna?
Som känt är den svenska Europaparlamentariken Charlotte Cederschiöld (m) en av de främsta motståndarna mot datalagringsdirektivet. Hon har, både före och efter att direktivet antogs, skjutit frågor rörande förslaget mot EU-kommissionen, som med en växande irritation varit tvungna att svara på frågorna. I en av sina frågor ställede Cederschiöld 9 februari 2006 frågan om de mänskliga rättigheterna enligt artikel 8 i Europakonventionen. Läs frågan, den är väldigt bra ställd. Så bra att EU-kommissionen i sitt svar tillbaka inte har något att komma med över huvud taget förutom nästintill patetiska bortförklaringar. Till exempel svarar kommissionen
På Cederschiölds fråga om kommissionen tänker låta länder som vägrar implementera direktivet komma undan eller om kommissionen tänker tvinga länder att bryta mot artikel 8 i Europakonventionen så undviker EU-kommissionen att svara på frågan genom att förklara att eftersom att någon sådan situation inte uppstått så är det inget problem.
Så vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, det jag sa i början om att hänvisningar till att datalagringsdirektivet enligt minst tre officiella håll faktiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna kommer kallt att ignoreras av alla politiker som har makten att ändra på utvecklingen. Det är uppenbarligen det de har gjort hittills.
Vad finns det för chanser att stoppa det här eländet då, om politikerna nu bestämt sig för att ignorera mänskliga rättigheter? Det finns en sak som Christian Engström tog upp i sitt inlägg.
Visst, Beatrice Ask verkar vara en person som är lätta att tysta ner när hennes åsikter blir för obekväma (som när hon snabbt ändra åsikt kring FRA:s avlyssningsförslag efter ett regeringsmöte), så Engströms övertygelse om att de borgliga kommer rösta igenom Trafikuppgiftsutredningen är inte obefogad. Men Moderaternas tidigare fasta motstånd mot datalagringsdirektivet är tillräcklig för att oroa självaste Thomas Bodström om att Beatrice Ask på något sätt kommer att begränsa eller hindra att utredningen antas av riksdagen. I en fråga till Ask förklarar Bodström först hur direktivet är en Guds gåva via Socialdemokraterna till EU och sedan skriver han
Även om den borgerliga regeringen skulle kunna vara ett sätt att stoppa lagförslaget så är det inte det. Som Engström skriver så förändras saker och ting när partier hamnar i regeringsposition.
Vad finns det för fler sätt att stoppa lagförslaget? Ja, om man inte kan stoppa dåliga lagar genom de rätta anledningarna så kan man nästan alltid hitta ett formellt fel i beslutsprocessen. Är det någon mer än jag som tänker på Microsofts kupp i SiS? Kortfattat myglade Microsoft igenom ett beslut som SiS vägrade ta tillbaka. Ja, inte för att det hade myglats i alla fall. När trycket blev för stort på SiS så hittades det plötsligt ett litet och i situationen faktiskt obetydligt formellt fel i röstprocessen och beslutet togs snabbt tillbaka.
Turligt nog finns det, tycker jag, ett nästan solklart formellt fel i antagningen datalagringsdirektivet också. Ännu bättre så är detta redan anmält till EG-domstolen. Det formella felet är exakt det jag skrev om i mitt förra inlägg, så jag tänker inte förklara det närmare. Det har inte kommit något yttrande från generaladvokaten i detta ärende än, men det lär det göra snart eftersom att ansökan lämnades in för över ett år sedan till EG-domstolen. Och om EG-domstolen går på Irlands linje så kommer datalagringsdirektivet ogiltigförklaras över en natt. Formella fel och EG-domstolen har hittills gett mest positiva resultat. Hoppet är alltså inte helt ute.
Uppdatering: Inlägget är uppdaterat med några fler länkar och annat puts.
Christian Engström (pp) skrev ett inlägg på sin blogg där förklarade att dessa förslag bryter bland annat mot artikel 8.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Han länkade till ett av mina inlägg där jag rapporterade att det tyska parlamentets utredningstjänst förklarade samma sak. Man tycker att det borde väga ganska tungt när tyska parlamentets tjänstemän förklarar att detta lagförslag bryter mot en konvention mot mänskliga rättigheterna. Men det gör det inte. Inte för de politiker som har makten att ändra händelseutvecklingens riktning i alla fall.
Det är nänligen inte bara det tyska parlamentet som kommit till slutsatsen att datalagringsdirektivet bryter mot de mänskliga rättigheterna. Redan under behandlingen av direktvet i EU förklarade flera tunga instanser samma sak.
Den 29 november 2005, alltså innan direktivet antogs i EU, skrev den europeiska datatillsynsmannen följande i ett yttrande [PDF]:
8. Datatillsynsmannen fäster synnerlig vikt vid att förslaget respekterar de grundläggande rättigheterna. En lagstiftnings-åtgärd som kommer att skada det skydd som garanteras genom gemenskapsrätten, och mer specifikt genom rättspraxis vid EG-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (”Europadomstolen”), är inte bara oacceptabel utan också olaglig.Observera speciellt att det inte är mina understrykningar. Det är europeiska datatillsynsmannens understrykningar.
9. Förslaget har direkt inverkan på det skydd som ges genom artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (”Europa-konventionen”).
Även den så kallde artikel 29-gruppen som består av alla nationella datatillsynsmyndigheter i EU-medlemsstaterna yttrade sig om direktivet innan omröstningen [PDF].
Traffic data retention interferes with the fundamental right to confidential communications guaranteed to the individuals by Article 8 of the European Convention on Human Rights. In a democratic society, any interference with this fundamental right can be justified if it is necessary in the interests of national security /.../ additionally, the Court has affirmed that States may not, in the name of the struggle against espionage and terrorism, adopt whatever measures they deem appropriate. This is why any restrictions of this fundamental right must be based on a pressing need, should only be allowed in exceptional cases and be the subject of adequate safeguards. The retention of traffic data -including location data- for purposes of law enforcement should meet strict conditions, in particular it must take place only for a limited period and when necessary, appropriate and proportionate in a democratic societyÄn en gång, inte mina understrykningar.
Så då har vi tre tydliga yttranden från officiellet håll om att datalagringsdirektivet bryter mot de mänskliga rättigheterna. Två av dem kom innan EU antog direktivet. Så då kan man fråga sig vad EU-kommissionen som la fram och drev direktivet säger om att direktivet bryter mot de mänskliga rättigheterna?
Som känt är den svenska Europaparlamentariken Charlotte Cederschiöld (m) en av de främsta motståndarna mot datalagringsdirektivet. Hon har, både före och efter att direktivet antogs, skjutit frågor rörande förslaget mot EU-kommissionen, som med en växande irritation varit tvungna att svara på frågorna. I en av sina frågor ställede Cederschiöld 9 februari 2006 frågan om de mänskliga rättigheterna enligt artikel 8 i Europakonventionen. Läs frågan, den är väldigt bra ställd. Så bra att EU-kommissionen i sitt svar tillbaka inte har något att komma med över huvud taget förutom nästintill patetiska bortförklaringar. Till exempel svarar kommissionen
Kommissionen har också noggrant granskat förslaget för att försäkra sig om att det helt och hållet är förenligt med bestämmelserna om de mänskliga rättigheterna, inklusive artikel 8.2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheternaKan man verkligen säga att "det helt och hållet är förenligt" när två instaner på EU-nivå, vars arbetsuppgifter är personuppgifter, innan omröstningen bestämt förklarade att direktivet bryter mot just den artikeln?
På Cederschiölds fråga om kommissionen tänker låta länder som vägrar implementera direktivet komma undan eller om kommissionen tänker tvinga länder att bryta mot artikel 8 i Europakonventionen så undviker EU-kommissionen att svara på frågan genom att förklara att eftersom att någon sådan situation inte uppstått så är det inget problem.
Så vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo, det jag sa i början om att hänvisningar till att datalagringsdirektivet enligt minst tre officiella håll faktiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna kommer kallt att ignoreras av alla politiker som har makten att ändra på utvecklingen. Det är uppenbarligen det de har gjort hittills.
Vad finns det för chanser att stoppa det här eländet då, om politikerna nu bestämt sig för att ignorera mänskliga rättigheter? Det finns en sak som Christian Engström tog upp i sitt inlägg.
Och även Alliansen kommer att sluta upp mangrant bakom förslaget. De borgerliga partierna har visserligen en lång tradition av att stå upp för den personliga integriteten. Men bara i ord, och bara när de själva är i opposition, visar det sig. Om tillräckligt många låter sig luras av retoriken, så att de borgerliga partierna faktiskt kommer i regeringsställning, då är de borgerliga politikerna lika övervakningskåta som vilken socialdemokratisk justitieminister som helstDetta är faktiskt väldigt spännande tycker jag. Om Charlotte Cederschiöld var den främste motståndaren mot datalagringsdirektivet i Europaparlamentet så var Beatrice Ask i alla fall en av de främsta motståndarna i riksdagen under samma period. Och nu har samma Beatrice Ask det främsta ansvaret för det direktivet som hon för två år sen bestämt motsatte sig.
Visst, Beatrice Ask verkar vara en person som är lätta att tysta ner när hennes åsikter blir för obekväma (som när hon snabbt ändra åsikt kring FRA:s avlyssningsförslag efter ett regeringsmöte), så Engströms övertygelse om att de borgliga kommer rösta igenom Trafikuppgiftsutredningen är inte obefogad. Men Moderaternas tidigare fasta motstånd mot datalagringsdirektivet är tillräcklig för att oroa självaste Thomas Bodström om att Beatrice Ask på något sätt kommer att begränsa eller hindra att utredningen antas av riksdagen. I en fråga till Ask förklarar Bodström först hur direktivet är en Guds gåva via Socialdemokraterna till EU och sedan skriver han
Dessvärre har borgerligheten varit starkt emot förslaget ända sedan början. Inget av de borgerliga partierna röstade för direktivet i Europaparlamentet. Moderaterna har också tidigare visat klart och tydligt i EU-nämnden att man inte velat se en lagstiftning om lagring av trafikdataSedan ställer han frågan
Hur kommer Moderaternas tidigare ställningstagande om att inte lagra trafikdata påverka justitieministerns genomförande av EU-direktivet i svensk lagstiftning?En fråga som jag tror att många just nu undrar. Det kommer helt klart att bli en tuff vecka för Ask nästa vecka, men tanke på att hon även ska svara på Karl Sigfrids fråga angående IPRED2. Dock desto mer spännande vecka för mig som finner allt detta väldigt spännande och intressant. Men min gissning blir i alla fall att Ask kommer svara såsom hon fegt alltid försvar dåliga lagförslag från EU: "Vi MÅSTE ju..." Trots att vi inte alls måste. Främst för att direktivet bryter mot Europakonventionen. Våra svenska politiker är bara traditionellt sett för fega för att motsätta sig dåliga lagförslag från EU.
Även om den borgerliga regeringen skulle kunna vara ett sätt att stoppa lagförslaget så är det inte det. Som Engström skriver så förändras saker och ting när partier hamnar i regeringsposition.
Vad finns det för fler sätt att stoppa lagförslaget? Ja, om man inte kan stoppa dåliga lagar genom de rätta anledningarna så kan man nästan alltid hitta ett formellt fel i beslutsprocessen. Är det någon mer än jag som tänker på Microsofts kupp i SiS? Kortfattat myglade Microsoft igenom ett beslut som SiS vägrade ta tillbaka. Ja, inte för att det hade myglats i alla fall. När trycket blev för stort på SiS så hittades det plötsligt ett litet och i situationen faktiskt obetydligt formellt fel i röstprocessen och beslutet togs snabbt tillbaka.
Turligt nog finns det, tycker jag, ett nästan solklart formellt fel i antagningen datalagringsdirektivet också. Ännu bättre så är detta redan anmält till EG-domstolen. Det formella felet är exakt det jag skrev om i mitt förra inlägg, så jag tänker inte förklara det närmare. Det har inte kommit något yttrande från generaladvokaten i detta ärende än, men det lär det göra snart eftersom att ansökan lämnades in för över ett år sedan till EG-domstolen. Och om EG-domstolen går på Irlands linje så kommer datalagringsdirektivet ogiltigförklaras över en natt. Formella fel och EG-domstolen har hittills gett mest positiva resultat. Hoppet är alltså inte helt ute.
Uppdatering: Inlägget är uppdaterat med några fler länkar och annat puts.
8 Comments:
Bra research, som vanligt.
Det är värt att notera att det där "förenligt med de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 8.2" sticker ordentligt i ögonen -- artikel 8.2 listar nämligen inga rättigheter alls, utan bara när undantag får göras. Den artikeln kan sammanfattas med "när rikets säkerhet kräver det, när det behövs för brottsvård, eller allmän moral, eller man bara vill i största allmänhet".
Men det är ganska lätt att argumentera för att om man gör undantag för ALLT, som här, så förlorar 8.1 -- den som listar rättigheterna -- sin mening.
Har du nån länk till den tyska utredningtjänstens uttalande?
Rick: Jovisst står det så i artikel 8.2. Men än viktigare än själva artikeln är hur Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och EG-domstolen har tolkat den artikeln. Och de har, vad jag har förstått det, inte alls tolkat det på samma sätt som EU-kommissionen valt att tolka det. Enligt domstolarna kan man inte komma med vilken ursäkt som helt. Undantagen får bara utnyttjas under väldigt speciella omständigheter och det under strikta villkor (begränsad tidsperiod, absolut nödvändigt i alla avseenden osv). Jag önskar någon anmälde direktivet till en ansvarig domstol för att pröva den mot artikel 8 och rättspraxis. Men sånt är för bra för att inträffa..
dawwe: Min källa var en nyhet på heise.de. Kan inte tyska så kan inte leta efter själva uttalandet..
Tack, skrev en artikel på Läsarnas Fria baserat på ditt blogginlägg och utredningen, detta att regeringen får rätt att utan riksdagens godkännande ändra i lagringsskyldigheten borde spridas så mycket det går.
Floodis: Hur menar du att någon skulle anmäla direktivet till ansvarig domstol, jag trodde att det redan var gjort (Irland anmält till EG-domstolen)?
Eller menar du att något går att göra i Sverige? Vi har ju ingen författningsdomstol här...
dawwe, bra! Om alla drar sitt strå...
Rick: Irland var ett av de 6 (?) länder som starkast förespråkade datalagringsdirektivet. En av Bodströms främsta allierade i frågan alltså.
Irlands anmälan handlar strikt om det formella felet. Alltså ett procedursfel helt enkelt. Europaparlamentet har inte rätt att anta lagförslag kring straffrätt, vilket datalagringsdirektivet handlar om. Det är det Irlands anmälan handlar om.
EG-domstolen kommer alltså bara att prova om det skett ett procedurfel eller inte. Det kommer över huvud taget inte att titta på om direktivet bryter mot artikel 8 i Europakonventionen.
Visst det är bra om direktivet upphävs tack vare procedursfelet. Men det är inget hinder för att EU kommer anta ett liknande förslag genom rätt procedur nästa gång. Eller för den delen när den nya konstitutionen går igenom och EU får mer makt.
Men om det hade upphävts för att det bryter mot artikel 8 i Europakonventionen så hade de varit spiken i kistan direktivet och för liknande förslag. Eller tills Europakonventionen ändrats..
Problemet är att det bara är regeringar som får lämna in anmälan om brott mot Europakonventionen, har jag starkt för mig iaf, och hittills har ingen, vad jag vet, lämnat in en anmälan om brott mot Europakonventionen för datalagringsdirektivet.
Sen kan självklart varje medlemsstat i sig komma till samma slutsats och vägra anta direktivet nationellt. Men det hjälper inte de övriga EU-medlemsstaterna..
Europadomstolen behandlar klagomål från enskilda. Dock måste alla nationella rättsmedel vara uttömda. Eftersom det i detta fall inte finns några rättsmedel för den vars uppgifter lagras är denna regel inget problem. Däremot måste klaganden vara direkt träffad av det myndighetsbeslut eller direkt berörd av den rättsregel som påstås strida mot konventionen. Det duger därför inte att som enskild rent allmänt påstå att en viss lagstiftning strider mot konventionen. Domstolen bedömer frågan om talerätten olika beroende på vilken rättighet saken gäller. När det gäller respekten för privatlivet i artikel 8 har domstolen funnit att talerätt förelegat när ett förbud i lag mot vissa typer av sexuella handlingar påtalats av en enskild trots att förbudet och de sanktioner som varit förenade med detta inte tillämpats på honom. Risken för åtal har varit tillräcklig. När det gäller datalagringen går det av praxis inte dra någon säker slutsats om vad som gäller. Det enda som skulle kunna bli aktuellt för prövning är nationell lagstiftning. Direktivet kan inte prövas av Europadomstolen.
/Alexander F
Om Sverige skulle strunta i att implementera detta, hur stora skulle böterna vara? De borde vara över åtminståne 200-300 miljoner?
Är ju intressant om det är billigare att strunta i att implementera det.
Skicka en kommentar
<< Home