Vilka fildelare vill Beatrice Ask sätta dit?

Moderata riksdagsledamoten Karl Sigfrid är den riksdagsledamoten som bäst har förstått sig på fildelningen och andra frågor relaterade till internet. Men när det kommer till hur han ser på sitt eget parti i förhållande till fildelningsfrågan så är det en nästan romantisk syn. Självklart vill han se sitt parti som det progressiva partiet på området. Just nu är han väldigt mycket inställd på att regeringens förslag om att lämna ut personuppgifter till upphovsrättsindustrin ska ha någon slags begränsning. I ett blogginlägg förra månaden skrev han

En rimlig balans skulle kunna uppnås genom att enbart abonnenter som bevisligen har ägnat­ sig åt upphovsrättsbrott i kommer­siellt syfte kan få sin identitet röjd

I blogginlägget efter hade uttrycket " bevisligen har ägnat­ sig åt upphovsrättsbrott i kommer­siellt" försvunnit där nämndes bara vad statministern och justitieministern hade sagt. Vilket var att personer som delar ut upphovsrättsskyddade material i stor skala eller begår allvarliga lagöverträdelser ska få sina personuppgifter utlämnade.

Nu har statsministern återigen förklarat att enbart den som i stor skala tillgängliggör upphovsrättsskyddat material ska kunna få sina personuppgifter utlämnade. Justitieministern bekräftar att det finns en enighet om att uppgifter bara ska lämnas ut om det kan bevisas att allvarliga lagöverträdelser har ägt rum. Målet är alltså inte att komma åt enskilda fildelare.

Genast blev det totalt diffust i jämförelse med "bevisligen i kommersiellt bruk". Han verkar inte heller längre uttryckligen driva något förslaget om att bara de som håller på med piratkopiering för kommersiellt bruk ska få sina personuppgifter utlämnade. Den begränsningen i regeringens förslag hade självklart gjort hela förslaget meningslöst för upphovsrättsindustrin.

Även om de nämnda ministrarna har gjort sådana löften i media som Sigfrid nämner så finns det självklart ingen sådan skrivelse i utredningsförslaget. Så med anledning av detta har Sigfrid skrivit en fråga till justitieminister Beatrice Ask och frågat hur hon avser förverkliga löftet?

Ska verkligen bli intressant att läsa svaret av några anledningar. För det första ska de bli intressant att se hur de definierar "stor skala" och "allvarliga lagöverträdelser". Nu för tiden är det i stort sätt bara hårddiskens storlek som sätter gränsen för hur många upphovsrättskyddade filer som kan delas ut (lagligt och olagligt). I ett blogginlägg på Copyriot finns en siffran på 200 000 musikfiler för en hårddisk köpt 2008. Inom ett decennium är vi uppe i 64 miljoner musikfiler. Karl Sigfrid och regeringen får gärna ge sin bild av vad uttrycket "stor skala" betyder för dem, var gränsen går för allvarliga lagöverträdelser och hur de tänker göra när vanliga människor kan införskaffa datorutrustning som gör att de övergår den evetuellt höga gränsen som sätts av politikerna. Kommer de att gå över från uttrycket "stor skala" till "jättestor skala"?

Samtidigt kan vi dra paralleller till info-soc/EUCD-direktivet. Det är direktivet som började gälla i Sverige 1 juli 2005. Inför den lagen lovades det, precis som det görs nu, att det bara var de som begick de grova upphovsrättsbrotten som skulle sättas dit. Nu verkar den lagen inte ha utnyttjats så mycket, men alla som hamnat i domstol, inklusive de som polisanmälts efter 1 juli 2005, åtalades bara för enstaka filer. Undantag Linköpingsbon. Men anledningen till att industrin blev tvungna att jaga "stordelarna" berode knappast på politikernas löften som föregick lagen som började gälla 1 juli 2005.

Om det under resten av arbetet med denna lag inte skapas en skrivelse som begränsar vilka personers personuppgifter som kan lämnas ut så är det bara att spola ner alla politiker löften i toaletten. Vilket också troligen kommer bli fallet. Både Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelson Liljeroth har gjort det klart att det är fildelningen som fenomen och enskilda fildelare de vill åt, även om de ibland uttrycket sig på annat sätt för att blidka både media, fildelare och andra politiker.