Generaladvokaten godkänner datalagringsdirektivet
Den här nyheten är egentligen över en månad gammal, men värd att nämnas, speciellt eftersom att jag inte har sett någon annan nämna det. Jag skrev i början av förra månaden att generaladvokaten vid EG-domstolen skulle komma med ett utlåtande den 14 oktober angående datalagringsdirektivet. Då kände jag mig ganska säker på att proceduren på vilket sätt direktivet hade antagits inte skulle komma att godkännas. Men det visade sig att vara fel för enligt generaladvokaten så antogs direktivet på rätt grunder.
Men jag måste säga att motiveringen till generaladvokatens beslut är bland de mest korkade jag har läst. Det är en så naiv och märklig som EU-relaterade beslut bara kan bli. Motiveringen till beslutet ser dessutom ut att öppna en helt ny väg för EU att besluta i frågor relaterade till polisiära frågor. Nu kan de komma att få möjligheten att anta frågor relaterade till polisiära frågor genom att argumentera för förbättringar på den inre marknaden.
Så här ligger det till. Besluten i EU tas genom olika procedurer beroende på vad frågan berör för ämne. Polisiära och straffrättsliga frågor får Europarlamentet inte vara med och besluta om. Dessa frågor behandlas av ministerrådet som består av varje medlemslands ministrar. Besluten som tas i ministerrådet måste tas enhälligt. Alla länder måste godkänna förslagen för att de ska godkännas och datalagringsfrågan var en fråga rådet inte kunde enas om. Jag antar att det är därför Lissabonfördraget, som riksdagen nu troligen har röstat om, ska ändra så att besluten i rådet ska kunna tas genom majoritetsbeslut.
I alla fall, när beslut inte kunde tas i rådet så vände pådrivarna sig till Europaparlamentet där beslut kan fattas mycket enklare. Enda problemet för förespråkarna var och är att Europaparlamentet inte får besluta i dessa frågor. Europaparlamentet får i princip bara besluta i frågor som handlar om att förbättra situationen på den inre marknaden och detta görs genom harmoniseringar av medlemsländernas lagar så de blir lika i grunden (så att alla kan konkurrera på lika villkor).
Efter en del traditionell kohandel och EU-mygel så drevs direktivet som känt igenom i Europaparlamentet. Irland reagerade på detta och överklagade parlamentets beslut till EG-domstolen och menade att meningen med direktivet enbart eller i huvudsak är att utredning, avslöjande och åtal av grov brottslighet och att detta syfte inte hade för avsikt att komma till rätta med brister på den inre marknaden.
Jag har inte läst hela general advokatens beslut, men i pressmeddelanet [PDF] sammanfattas beslutet på följande sätt:
Flera medlemsländer hade lagstiftning kring hur telefon- och internetleveratörer fick lagra data och lagstiftningen varierade mellan dessa länder, speciellt vad gäller lagringstiden och vilken typ av data som skulle sparas. Dessa skillnader kunde göra det nödvändigt att harmonisera lagstiftningen. Och eftersom att mängden data som sparas är proportionellt mot kostnaden att spara datan så fick leverantörerna i vissa länder en större ekonomisk börda på sig. Och detta är en barriär för den fria handeln med elektroniska kommunikationstjänster.
Komiskt då att alla leverantörer i hela EU nu tvingas spara så mycket information under så långa tidsperioder att vissa har svårt att klara av kostanden för lagringen. Det hjälper ju verkligen handeln. Om alla inte har det bra så ska det bli lika dåligt för alla. Tack för omtanken EU.
Och därför menar general advokaten att beslutet togs på rätt grund, trots att det inte var meningen. Men vänta det finns mer. Generaladvokaten avfärdar dock inte Irlands argument att meningen med direktivet är polisiära. Han håller till och med med och säger att det inte finns någon tvekan om den saken. Så här har vi ett lagförslag där meningen med det är polisiär, men där konsekvensen blir en harmonisering av ländernas lagar som sätter lika villkor för alla. Frågan blir vilket av dessa väger mest? Uppenbarligen har generaladvokaten gjort sitt val. Men det är också intressant att se med vilka argument han avfärdar den polisiära grunden.
Han höll alltså med att frågan är polisiär, men menar att det i sig, att frågan berör polisiära frågor, inte är tillräckligt för att anse att frågan faller inom området "polisiär och rättligt samarbete i brottsmål". Hur kan en fråga som utan tvekan berör polisiära frågor inte falla inom nämnda området? Jo, generaladvokaten menar att tvånget att lagra data i sig inte motsvarar någon handling som hamnar i det nämnda området. Med andra ord, eftersom att polisen inte direkt är involverade i lagringen av datan så kan frågan inte i första steget anses vara polisiär. Polisen inblandning sker i först i det andra steget och därför faller inte direktivet inom området som krävs för att beslut ska tas av rådet.
Det är en komisk upp och ner-vänd situation som kan sammanfattas så här: Direktivets huvudmening är polisära frågor, men det första steget involverar inte polisen och därför anses den inte falla inom rätt område. Själva konsekvenserna av direktivet dock gör det möjligt att utgå ifrån ett medbeslutsförfarande (involvera Europaparlamentet). Japp, absurt som vanligt.
Eller så här: Ett direktiv vars huvudsyfte alla anser vara polisiär och i andra hand ha konsekvenser för den inre marknaden, bedöms i första hand harmonisera den inre marknaden och i andra hand ha konsekvenser i polisiära frågor. På nåt sätt... Tok tokigt.
En tråkig konsekvens av detta är det jag skrev om i början. Om detta öppnar dörren för EU att ta beslut i polisiära frågor med argument för att det förbättrar brister på den inre marknaden så har vi rullat ännu en liten bit ner för den hala branta backe som EU har gett sig in på och som verkar vara oändligt lång.
Vad gäller just datalagringsdirektivet så är det sista inte sagt. Dels så har EG-domstolen inte kommit med något beslut än och det finns dessutom grupper och organisationer i EU som tänker driva frågan vidare och se om den håller mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Det är ett ämne jag får återkomma till nästa gång jag har en ledig kväll.
Men jag måste säga att motiveringen till generaladvokatens beslut är bland de mest korkade jag har läst. Det är en så naiv och märklig som EU-relaterade beslut bara kan bli. Motiveringen till beslutet ser dessutom ut att öppna en helt ny väg för EU att besluta i frågor relaterade till polisiära frågor. Nu kan de komma att få möjligheten att anta frågor relaterade till polisiära frågor genom att argumentera för förbättringar på den inre marknaden.
Så här ligger det till. Besluten i EU tas genom olika procedurer beroende på vad frågan berör för ämne. Polisiära och straffrättsliga frågor får Europarlamentet inte vara med och besluta om. Dessa frågor behandlas av ministerrådet som består av varje medlemslands ministrar. Besluten som tas i ministerrådet måste tas enhälligt. Alla länder måste godkänna förslagen för att de ska godkännas och datalagringsfrågan var en fråga rådet inte kunde enas om. Jag antar att det är därför Lissabonfördraget, som riksdagen nu troligen har röstat om, ska ändra så att besluten i rådet ska kunna tas genom majoritetsbeslut.
I alla fall, när beslut inte kunde tas i rådet så vände pådrivarna sig till Europaparlamentet där beslut kan fattas mycket enklare. Enda problemet för förespråkarna var och är att Europaparlamentet inte får besluta i dessa frågor. Europaparlamentet får i princip bara besluta i frågor som handlar om att förbättra situationen på den inre marknaden och detta görs genom harmoniseringar av medlemsländernas lagar så de blir lika i grunden (så att alla kan konkurrera på lika villkor).
Efter en del traditionell kohandel och EU-mygel så drevs direktivet som känt igenom i Europaparlamentet. Irland reagerade på detta och överklagade parlamentets beslut till EG-domstolen och menade att meningen med direktivet enbart eller i huvudsak är att utredning, avslöjande och åtal av grov brottslighet och att detta syfte inte hade för avsikt att komma till rätta med brister på den inre marknaden.
Jag har inte läst hela general advokatens beslut, men i pressmeddelanet [PDF] sammanfattas beslutet på följande sätt:
Flera medlemsländer hade lagstiftning kring hur telefon- och internetleveratörer fick lagra data och lagstiftningen varierade mellan dessa länder, speciellt vad gäller lagringstiden och vilken typ av data som skulle sparas. Dessa skillnader kunde göra det nödvändigt att harmonisera lagstiftningen. Och eftersom att mängden data som sparas är proportionellt mot kostnaden att spara datan så fick leverantörerna i vissa länder en större ekonomisk börda på sig. Och detta är en barriär för den fria handeln med elektroniska kommunikationstjänster.
Komiskt då att alla leverantörer i hela EU nu tvingas spara så mycket information under så långa tidsperioder att vissa har svårt att klara av kostanden för lagringen. Det hjälper ju verkligen handeln. Om alla inte har det bra så ska det bli lika dåligt för alla. Tack för omtanken EU.
Och därför menar general advokaten att beslutet togs på rätt grund, trots att det inte var meningen. Men vänta det finns mer. Generaladvokaten avfärdar dock inte Irlands argument att meningen med direktivet är polisiära. Han håller till och med med och säger att det inte finns någon tvekan om den saken. Så här har vi ett lagförslag där meningen med det är polisiär, men där konsekvensen blir en harmonisering av ländernas lagar som sätter lika villkor för alla. Frågan blir vilket av dessa väger mest? Uppenbarligen har generaladvokaten gjort sitt val. Men det är också intressant att se med vilka argument han avfärdar den polisiära grunden.
Han höll alltså med att frågan är polisiär, men menar att det i sig, att frågan berör polisiära frågor, inte är tillräckligt för att anse att frågan faller inom området "polisiär och rättligt samarbete i brottsmål". Hur kan en fråga som utan tvekan berör polisiära frågor inte falla inom nämnda området? Jo, generaladvokaten menar att tvånget att lagra data i sig inte motsvarar någon handling som hamnar i det nämnda området. Med andra ord, eftersom att polisen inte direkt är involverade i lagringen av datan så kan frågan inte i första steget anses vara polisiär. Polisen inblandning sker i först i det andra steget och därför faller inte direktivet inom området som krävs för att beslut ska tas av rådet.
Det är en komisk upp och ner-vänd situation som kan sammanfattas så här: Direktivets huvudmening är polisära frågor, men det första steget involverar inte polisen och därför anses den inte falla inom rätt område. Själva konsekvenserna av direktivet dock gör det möjligt att utgå ifrån ett medbeslutsförfarande (involvera Europaparlamentet). Japp, absurt som vanligt.
Eller så här: Ett direktiv vars huvudsyfte alla anser vara polisiär och i andra hand ha konsekvenser för den inre marknaden, bedöms i första hand harmonisera den inre marknaden och i andra hand ha konsekvenser i polisiära frågor. På nåt sätt... Tok tokigt.
En tråkig konsekvens av detta är det jag skrev om i början. Om detta öppnar dörren för EU att ta beslut i polisiära frågor med argument för att det förbättrar brister på den inre marknaden så har vi rullat ännu en liten bit ner för den hala branta backe som EU har gett sig in på och som verkar vara oändligt lång.
Vad gäller just datalagringsdirektivet så är det sista inte sagt. Dels så har EG-domstolen inte kommit med något beslut än och det finns dessutom grupper och organisationer i EU som tänker driva frågan vidare och se om den håller mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Det är ett ämne jag får återkomma till nästa gång jag har en ledig kväll.
posted by floodis at 00:56
2 Comments:
Äcklande! Bra att du fortsätter skärskåda EU-dyngan!
Absurt är bara förnamnet. Så vitt jag vet måste en operatör vara verksam i ett land för att kunna ha kunder i det landet. Det behövs viss apparatur i nätverket om inte annat. Givetvis gäller samma lagar för ett brittiskt dotterbolag till en tysk operatör som för en brittisk operatör, och omvänt gäller samma lagar för ett tyskt dotterbolag till en brittisk operatör som för en tysk operatör, så pratet om handelshinder är ett synnerligen genomskinligt svepskäl. (Möjligen kan det finnas vissa undantag, exempelvis att en svensk abonnent i Haparanda skulle kunna koppla upp sig trådlöst till en finsk operatör med en mast i Tornio, men sådana undantag måste vara alltför sällsynta för att kunna snedvrida konkurrensen märkbart.)
Emellertid har jag litet svårt att bli upprörd över att EU-parlamentet får vara med och bestämma, eftersom det är det enda i EU som i någon mån liknar demokrati. I ministerrådet finns ingen som helst demokrati. Man kan inte gärna förlita sig på att ministrarna kommer att vara oeniga varje gång det ska stiftas en ny idiotlag.
Skicka en kommentar
<< Home