17 juni 2008

Kritiska ledamöter sviker - Regeringens plan B: Kuppa igenom FRA-lagen

Jag har jobbat idag och trodde därför att jag skulle missa hela riksdagsdebatten om FRA-lagen idag. Men när jag kom hem vid halv sju och satte på tv:n så pågick debatten fortfarande. Det var en stundtals väldigt känslosam debatt där Federleys anförande utan tvivel kommer gå till historien. Oppositionen gjorde bra ifrån sig med bra argument och resonemang, samtidigt som majoriteten mest upprepade samma gamla otydligheter och ogrundade påståenden (hot mot rikets säkerhet utan att precisera osv).

Det verkar dock inte som att debatten var huvud händelsen under dagen. Allianspartierna verkar under dagen ha kompromissat och haft mer möten med varandra än vad de har debatterat oppositionen och deras plan stå sig än: Kör över folket, företagen, myndigheter, alla olika sorters förbund, oppositionen och egna kritiker.

Ni kommer snart kunna läsa om vad som hände under dagen över allt i alla sorters media så jag ska fatta mig kort. Annie Johansson och Fredrick Federley har gått från sina nej till en kompromiss där de tänker rösta för en återremiss och om det inte går igenom så tänker de rösta för avslag. Det innebär alltså att de säger att om det arbetas in mer kontrollmekanismer i förslaget så accepterar de generell övervakning av svenska folket. Och en återremiss kommer det definitivt att bli. Men det duger inte. Jag säger samma sak som Oscar Swartz
Nej Fredrick och Annie: Liberaler ansluter INTE hela folkets kommunikation till en statlig avlyssningscentral. Liberaler gör inte det!
Bara tanken på att en generell statlig avlyssning av samtliga medborgare borde få alla varningssignaler att utlösas hos riktiga liberaler. Annie och Fredrick nöjer sig med att kompromissa bort detta mot lite mer kontroll av FRA:s verksamhet.

Den andra betydande ändrade positionen bland de kritiska i allianspartierna är Karl Sigfrid. Han hade bestämt sig (som ende moderat?) att rösta nej. Efter ett extra insatt internt möte och mycket manglande från de övriga kollegorna, inklusive självaste Fredrik Reinfeldt (som lär ha gett Sigfrid mer än bara onda blickar), så har Karl Sigfrid nu bestämt sig för att kvitta ut, vilket innebär att han inte kommer rösta alls. Men det är i sig meningslöst då det kommer räknas som en ja-röst.

Det som kommer hända nu är alltså att lagförslaget kommer återremitteras. Rick Falkvinge skriver:
Den kommer förmodligen att behandlas redan under de närmaste dagarna, med en ny votering kallad i rekordfart, och votering i kammaren så fort det bara går. En av huvudpoängerna med det är att det inte går att förutse när voteringen kommer att ske.

Många konstiga saker har jag sett för att skydda makten från medborgarna, men det här är nog första gången man i praktiken har en hemlig votering så att man inte kan störas av irriterande väljare som har besvärande åsikter.
Ett i övrigt läsvärt inlägg. Vissa har gjort bedömningen att denna hemliga omröstning kommer ske under midsommarhelgen när både folket och politiker gärna tar ledigt.

Ganska imponerande dock att allianspartierna efter den massiva kriktiken från människor, företag, förbund, myndigheter osv inte bara väljer att ändå driva igenom lagförslaget, utan även verkar komma göra det under kuppartade former. Har de inte förlorat tillräckligt med förtroende än? Jag har ända sedan jag blev aktiv i fildelningsrörelsen och började följa med i EU-politiken (ungefär fem år nu) aldrig sett maken på något liknande. Vet inte ens om jag kan komma på någon händelse på EU-nivå som kan jämföras med vad vi ser hända just nu (och min personliga erfarenhet säger att beslutsprocesserna i EU är riktigt vidriga). Jag har mycket svårt att tro att det här endast handlar om drygt 1000 svenska utlandssoldater och några ambassader. Mycket svårt.

En annan sak jag dock också lärt mig genom dessa år är att det inte är försent att påverka förrän politikern har tryckt på knappen (ibland är det inte ens försent efter att knappen har tryckts). Det här är inte över än. Svenska bloggosfären vaknade upp när det gällde och tryckte på med en sådan kraft jag aldrig trodde svenskarna eller svenska bloggosfären var kapabla till och det i sig la grunden till inte bara den massiva massmediala bevakning som det visat sig, utan i längden även till en genomgripande protest bland svenska folket. Jag vill att bloggosfären forsätter trycka på, forsätter påverka och forsätter förändra. Ända fram till åtminstone omröstningen. Även om jag tror att bloggosfären kommer forsätta även efter det och inte helt omöjligt avgöra de kommande valen. För även om vanliga människor tenderar att glömma politikernas tabbar och svek snabbt så är det annorlunda med bloggosfären. Vi kommer inte glömma, vi kommer inte sluta och vi har visat att vi kan påverka politiken.

Så till bloggosfären: Forsätt gör det ni gör!

Links to this post:

Skapa en länk