Den hårda kritiken mot Bodström forsätter

Bodström har gått så långt i sin strävan efter Bodströmsamhället att till och med SSU nu hårt kritiserar honom. I artikeln Bodström spolar ner vår integritet i toaletten skriver SSU:s förbundsordförande Anna Sjödin att "Thomas Bodström kommer att bli ihågkommen som den justitieminister som spolade ner svenskarnas integritet i toalettstolen."

Tyvärr tror Sjödin godtroget att Bodströmsamhället "bara" handlar om ett samhälle där opropotionella verktyg används mot hot från organiserad brottslighet och terrorism.

Hoten mot vårt samhälle från organiserad brottslighet och terrorism är verkliga. Resurser måste omfördelas för att svara upp mot dessa hot. Vikten av information för att kunna förebygga och ingripa i tid ska heller inte underskattas men det får aldrig gå ut över enskilda personers integritet.

Snarare är det så att Bodström, precis som många andra politiker och intresseorganisationer nuförtiden, finner det lämpligt att frekvent använda terrorism som ursäkt för driva igenom vad som helst, i jakt på mera kontroll över människor och över samhället. Bodström har till och med en alldeles speciell retorik för att skrämma upp människor, med bland annat andvändning av termer som "terrorism" och "droger", och därmed lättare driva igenom lagar som ger honom och staten mer kontroll över människor.

Men det är inte bara SSU som kritiserar Bodström. Stefan Wahlberg skriver i kolumnen Bodströms lagar tar ut varandra i gårdagens Metro (sidan 6) hur Bodström å ena sidan vill bura in fler brottslingar genom övervakning och å andra sidan vill, genom ett nytt lagförslag, låt fångar köpa sig fria genom att medverka i brottsutredningar.

Också på Svenska Dagbladets brännpunkt kan vi idag hitta kritik mot Bodström. I debattinlägget Upp till bevis, Bodström tar de båda skribenterna, Janne Flyghed och Jan Garefelt, upp frågan ur främst en synvinkel som inte tagits upp förut: åtgärdernas ineffektivitet. Skribenterna ber Bodström att lägga fram faktaunderlag för att övervakning av flera miljoner människor faktiskt kommer vara propotionellt effektiv. Bodström kommer dock inte klara av att lägga fram något faktaunderlag. Helt enkelt för att det inte finns något. Vilket Bodström redan visat genom att inte ha pekat på något sånt någon gång tidigare. I EU:s datalagringsdirektiv står det till och med att något sånt inte har behövts. Bisarrt är ordet.

Det enda Bodström egentligen har gjort är att han har pekat på enskilda fall där brotten lösts med dagens lagstiftning genom att polisen fått tillgång till trafikdata som leverantörer sparar som fakturaunderlag. Enskilda fall kan dock omöjligen räknas som faktaunderlag och de båda skribenterna är noga med att påpeka detta för Bodström.

Beläggen vi efterlyser ska inte utgöras av de enstaka fall Bodström brukar nämna i detta sammanhang.
Ingen betvivlar att övervakning kan vara effektivt i enstaka fall.

Jag gjorde en lista på vilket stöd Bodström inte har, trots att han vill få det att verka som om det finns ett brett stöd. De båda skribenterna känner till flera som ger Bodström tummen ner: "Vi är inte ensamma om vår kritik. JO sågar förslaget om buggning /.../ Även advokatsamfundet samt tidningsutgivarna och Journalistförbundet är kritiska. Datainspektionen gör tummen ned /.../ Även mobiloperatörernas europeiska branschorganisation (GSME) är starkt kritisk mot datalagring /.../ Liknande tvivel har framförts av ledamöter ur regeringens it-politiska strategigrupp och den svenska branschorganisationen it-företagen."

Bodström har alltså ingen fakta, men ändlöst med retorik. Och vad var det för stöd Bodström talade om nu igen? Tydligen kör SvD med en artikelserie i ämnet. Ska bli intressant att se vad de övriga artiklarna kommer handla om.

Alla är vi pirater

Inte ens antipirater undkommer den oundvikliga framtiden och all dess utveckling. Alla vill vi kopiera och dela med oss. Först STIM, sen SonyBMG och nu MPAA .

Alla är välkommna. Desto fler, desto bättre (och snabbare).

Upphovsrättsindustrin vill stoppa teknisk utveckling

Den amerikanska myndigheten Federal Communications Commission, FCC, kan i det närmaste jämföras med den svenska myndigheten Post- och telestyrelsen, PTS. FCC har dock ett vidare ansvarsområde, som sträcker sig över all sorts kommunikation.

För ett par år sedan arbetade FCC, efter påtryckningar från upphovsrättsindustrin, fram föreskrifter[PDF] som skulle påtvinga alla tillverkare av digitala TV-apparater att bygga in den så kallade Broadcast Flag-tekniken. Broadcast Flag är ett DRM-system som ger upphovsrättsindustrin total kontroll över vad som går och inte går att göra med innehållet i en sändning. I detta ingår till exempel sämre bildkvalitet vid händelse att någon spelar in sändningen och om det nu över huvud taget skulle gå att spela in sändningen. Det skulle även ge industrin möjligheter att göra det omöjligt att klippa ur och/eller snabbspola fram reklamen.

Dessa föreskrifter skulle ha börjat gälla 1 juli 2005. Men EFF och ett gäng andra rättorganisationer argumenterade att FCC inte hade befogenheter att besluta om vad som ska hända inuti en TV-apparat när en signal väl hade mottagits. EFF utmanade FCC i en rättegång och domaren gav den 6 maj 2005 EFF och gänget rätt. FCC har inte rätt att besluta om vad som ska hända inuti en TV-apparat. Men EFF varnade redan efter domen att "Hollywood will likely head to Congress -- and quickly -- to ask for the flag again."

Den 19 januari 2006, mindre än ett år senare, dök ett liknande förslag upp i den amerikanska kongressen. Förslaget kallas för Digital Content Protection Act of 2006 [PDF]. Förslaget har lagts fram av senatorn Gordon Smith. Enligt Cory Doctorow på BoingBoing har senator Smith "been paid tens of thousands of dollars to do it. The National Association of Broadcasters (NAB) has been lobbying hard for the sole ability to decide how hard it's gonna be for us to listen to an mp3. The NAB has thrown nearly $250,000 at Republican candidates this year alone. NAB's money stuck to Gordon Smith."

Förslaget säger i korthet samma sak som FCC arbetade fram i sina föreskrifter. I förslaget står det dock inte tydligt vilka apparater som berörs, därför är många oroliga för att förslaget kan komma att gälla allt som kan ta emot en TV- och/eller en radiosignal (TV, radio, datorer, mp3-spelar, mobiler etc etc).

Samtidigt finns det en oro för att den så kallade fair use-användningen av upphovsrättsskyddade verk fryser igen. EFF menar att detta skulle kunna hända genom att lagförslaget bara tillåter "customary historic use" (traditionell historisk användning). Myndigheter skulle alltså få rätt att banna nya funktioner och därmed hindra att funktionerna prövas i domstol om de får användas under fair use. "Customary historic use" leder i samma veva till att utveckling av ny teknik hindras.

Alltså, om den här lagen hade funnits 1960 så hade kassettbandspelare aldrig kunnat lanseras, hade den funnits 1970 hade videobandspelaren varit kriminell innan den börjat säljas, hade den funnits 2000 hade med största sannolikhet aldrig någon iPod fått se dagens ljus.

Intressant att notera är att man i lagförslaget passar på att föreslå ändringar i lagen Communications Act of 1934, som bland annat reglerar FCC:s ansvarsområde. Man föreslår en utökning av deras ansvarsområde som skulle ge dem rätten att anta förskrifter kring själva apparaterna som tar emot digitala sändningar, för att förhindra "unauthorized copying of copyrighted digital audio content transmitted by its licensees and the redistribution of such copyrighted content over digital networks." Samma sak föreslås för TV-sändningar. Ja, hur dumma vore upphovsindustrin om de gjorde om samma misstag två gånger?

Den bodströmska retoriken

Anna Ekelund skrev igår i Aftonbladet krönikan Skräck-Bodström vill sno vår frihet. Där jämför hon hur kvälltidningarna alltid försöker skrämma människor till att köpa lösnummer med hur Bodström försöker skrämma människor till att acceptera och kanske till och med visa stöd för Bodströmsamhället.

Det är ett klassiskt knep för tidningarna att öka lösnummerförsäljningen med kittlande larmprofetior. Men även justitieminister Thomas Bodström är som en brinnande löpsedel som utnyttjar medborgarnas oro för sitt eget välbefinnande, bara för att sälja sitt budskap om övervakning, avlyssning och dataregistrering.

Hon jämför också Boströms retorik med George W Bushs retorik, då Bush försökte sälja in The Patriot Act hos det amerikanska folket.

Bodström, som varit den av EU:s justitieministrar som hårdast propagerat för övervakning, använder ordet terrorism i var och varannan mening. På samma sätt sålde George Bush in The Patriotic Act, de lagar som röstades igenom efter attacken mot World Trade Center och som gravt inskränker de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Ekelund kallar Bodströms retorik för den bodströmska retoriken och beskriver den som "en suggestiv skräckrekvisita: Skräm upp medborgarna och ingreppen i privatlivets helgd blir mer lättsålda."

Och visst har Ekelund rätt. Bodström använder fullt medvetet en retorik för att skrämma människor till att acceptera Bodströmsamhället. Senaste exemplet på den bodströmska retoriken gav Bodström idag i krönikan Bara misstänkta övervakas i SvD. Väldigt retoriskt oskickligt försöker Bodström få oss att tro att övervakning av 450 miljoner européer och ett successivt förbud av anonym kommunikation handlar om "de unga kvinnorna från Litauen som hänsynslöst utnyttjas på en bordell" och om "tonåringen i Borlänge som hamnar i narkotikamissbruk." Det är självklart, har man inte argumenten för att vädja till människors förnuft så kan man alltid vädja till deras känslor.

Intressant dock att Bodström försöker berättiga Bodströmsamhället genom att skylla problemen med traffickning och droger på anonym kommunikation. Lite för långsökt.

Värt att notera är även att han försöker bemöta kritiken om kränkningen av den personliga integriteten genom att vända på rollerna och beskylla kritikerna för att kränka den personliga integriteten.

Om vi inte tar de nödvändiga initiativ som ger polis och åklagare möjlighet att bekämpa brott, får vi ett samhälle som tillåter grova kränkningar av människors integritet.

Hur han har resonerat här är dock ganska oklart. Det verkar som att han bara vill få med att övervakning skyddar den personliga integriteten eftersom att han vet att termen "integritet" är något människor automatiskt triggar på som något bra. Och det är inte alls bra om just denna viktiga term används som ett argument mot Bodströmsamhället. Hur den personliga integriteten dock logiskt skyddas av Bodströmsamhället verkar vara en annan femma.

Han skriver vidare att den lagrade datan bara kommer användas mot "dem som är misstänkta för allvarliga brott." Värt att veta är att det är upp till varje medlemsland att bestämma definitionen av "allvarliga brott". Bodström har sagt att definitionen för allvarliga brott i Sverige ska vara de brott som ger minst två års fängelse. Då kan det vara bra att veta att ett nytt EU-direktivet (poster om detta direktiv kommer komma snart) håller på att arbetas fram, som föreslår att straffet för immateriellrättsliga brott (upphovsrättsbrott, patentintrång etc) ska ge upp till fyra års fängelse. Och som vidare ger upphovsrättsinnehavarna rätt lägga sig i polisens brottsutredning. Upphovsrättsindustrin har redan med stor glädje börjat lobba och ge postiva remissvar på denna möjlighet. Tänk vilken möjlighet detta skulle innebära för upphovsrättsindustrin: Anmäla fildelare och sedan med fulla rättigheter hämta ut den lagrade datan. Så, Bodström, vilka ska denna lagrade data och omfattade övervakning egentligen användas mot?

Slutligen skriver Bodström

Vi har fått stöd av samtliga 25 medlemsländer i EU och ett brett politiskt stöd i Europaparlamentet.
En klar majoritet i Sveriges riksdag är också för. Beslutet har således fattats med bred majoritet.

Mer retorik, rent önsketänkande eller bara medvetna lögner? Kan han verkligen ha missat att det inte ens fanns någon enighet i ministerrådet? Råkande han bara missa medlemsländernas enorma reservationslistan [PDF] mot den då föreslagna texten? Han kanske inte heller fick höra talas om ministerrådets hemliga möten och följande kohandel med de två största politiska grupperna i Europaparlamentet (vilket avgjorde hur våra folkvalda röstade)? Han kanske hade för mycket att göra för att lyssna på kritiken från Privacy International, EuroCop [PDF], den europeiska dataskyddstillsyningsman [PDF], Artikel 29-gruppen [PDF] etc etc. Fick han veta att datalagringsdirektivet stressades och skyndades igenom på rekordtid (några få månader) av ministerrådet, när vanliga processer tar flera år (vilket ledde till att många EU-parlamentariker inte var förbredda på vad som hände)? Någon kanske glömde nämna de över 58,000 namnunderskrifterna mot datalagringen för honom? Definierar han kohandel, ignorans och mygel som "stöd"?

Sammanfattningsvis: Var uppmärksam när den bodströmska retoriken används. Den är ett medvetet försök att genom överdrifter, underdrifter, (o)skickligt valda ord, lögner etc skrämma folket till att acceptera Bodströmsamhället.

Mjukvarupatent: En dålig och två goda nyheter

Dålig nyhet: Den gamle mjukvarupatentfantikerna och EU-kommissionären Charlie McCreevy har vaknat till liv igen. Igår drog han igång ett initiativ för att harmonisera EU:s patentlagstiftning. Detta öppnar än en gång frågan om mjukvarupatent.

Initiativet drogs igång med en internetbaserad rådfrågning. Där kan privatpersoner, kommersiella verksamheter och alla andra som har ett intresse i frågan, fram till 31 mars, ge sin syn på hur EU:s patentsystemet bör utvecklas. Detta kommer sedan stå som grund för det forsatta arbetet.

God nyhet 1: FSF har som känt jobbat en tid på att revidera GPL, och igår, samtidigt som McCreevy drog igång sitt patentinitiativ, släpptes utkastet till GPLv3. I GPLv3 finns nämligen tillägg som syftar till att hindra spridningen av mjukvarupatent (och av DRM), genom att mjukvarutillverkare som distriburerar kod som är patenterad måste skydda kommande användare mot eventuella anklagelser av patentintrång. Detta lägger en stor börda på mjukvarutillverkarna och verkar inte direkt var en bra lösning på problemet. Men som Eben Moglen säger så uppmärksammar det problemet med mjukvarupatent. GPLv3 kommer vara klar någon gång kring årsskiftet 06/07.

God nyhet 2: Sir Robin Jacob är en domare vid Storbritanniens Court of Appeal och specialliserad på intellektuell egendom. Han deltog i torsdags på ett seminarium anordnad av Society for Computers and Law, där han pratade om problemen kring mjukvarupatent.

Jacob said that IP rights are often justified on the "pragmatic grounds" that they encourage research and development, but that people have "got to look at all IP rights critically and say, 'Do we need them?'"

Läs mer på News.com. Det är positivt att höra detta från en domare som är specialliserad på intellektuell egendom.

Kopiering ska konkurrera ut Apple

I tidningen Computer Sweden kan man läsa att "Apples Ipod ska besegras med kopior":

Efter flera misslyckade försök att rubba Apples position på marknaden för mp3-spelare tycks utmanarna ha hittat en gemensam strategi. Att kopiera Apples produkt så långt det är möjligt.

Det kryllar nämligen av Ipodkopior i montrarna på mässgolvet i Las Vegas Convention Center. Företag som Sony, Iriver och Samsung har alla anammat Apples design och utseende på de nya mediespelarna.

Tänk om alla företag (pirat)kopierade Apples design så obetänksamt? Hur skulle Apple då kunna överleva...? Eller?