IPRED1-direktivet antogs av EU 2004 och skulle ha implementerats i medlemsländernas lagar för över ett år sedan. Vi har hela tiden fått höra att ett förslag är på väg, men inte sett nåt. Men så idag kom promemorian om hur IPRED1 ska implementeras i svensk lag. Om ni kommer ihåg debatten om IPRED1 för några månader sen så vet ni att den främsta oron för detta direktiv var att upphovsrättsfundamentalisterna kommer få rätt att kräva internetleverantörer på abonnemangsuppgifter, utan att behöva gå via polisen. Från
pressmedelandet från regeringen kan detta inte framgå mer tydligt
Förslaget innebär att de upphovsmän och andra rättighetshavare som skapat och deltagit i produktionen av musik och film får bättre möjligheter att ingripa mot olovlig fildelning på Internet /.../Därigenom blir det lättare att ingripa mot olovlig fildelning, vilket i sin tur stimulerar utvecklingen av lagliga alternativ för spridning av bl.a. film och musik på Internet
och från
sammanfattningen i promemorianRättighetshavare ska få samla in och behandla uppgifter om intrångsgörare (bl.a. IP-adresser)
Ponténs våta dröm om polisverksamhet på entreprenad hos Antipiratbyrån börjar bli verklighet.
Det var så mycket för jakten efter falska Guuci-väskor, eller hur?
Men det är inte det enda med den här promemorian, det finns mer:
Det ska bli möjligt för en domstol att vid vite förelägga den som gjort eller medverkat till ett intrång att tillhandahålla information om ursprung och distributionsnät för den intrångsgörande varan eller tjänsten. Ett informationsföreläggande får enligt förslaget också meddelas mot bl.a. den som i kommersiell skala har tillhandahållit en tjänst, exempelvis en elektronisk kommunikationstjänst, som använts vid intrång (anm. min understrykning)
Så fildelningstjänster ska enligt lag bli tvungna att lämna över information om sina användare?
Sen finns även den moderna skampålen forfarande med
Domstolarna ska ha möjlighet att ålägga den som har begått ett intrång att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om dom i målet, exempelvis kostnader för att publicera den i en tidning
Måste älska deras simpla resonemang om att bara om vi kan fånga enskilda fildelare och hänga ut dem så kommer fildelningen hux flux att försvinna och människor börjar återvända till de kontrollerade distributionskanalerna och så kommer allt att bli frid och fröjd. Internet kom, internet såg, internet segrade. Vi har lagt
den delen bakom oss. Det finns inget återvändo.
Vad som händer nu är att förslaget skickas ut till remissinstanserna. Vilket innebär att Antipiratbyrån och resten av gänget kommer få dregla över förslaget, medan internetfolket som förslaget egentligen berör kommer representeras främst av en eller annan konsumentorganisation (förutom FFII.se och några Linuxföreningar som också är med som remissinstanser). Även om det här förslaget går igenom med de värsta möjliga villkoren så kommer det, som vi alla vet att, som mest innebära ett käpp i hjulet för IT-utvecklingen för en kortare eller längre tid, men det kommer inte stoppa fildelningen. Men det innebär inte att vi kan eller bör ignorera detta förslag då antipiraternas önskan om att stoppa internetutveckligen inte är önskvärd. Det innebär å andra sidan inte heller att vi ska eller bör reagera med panik bara för att beslutsprocessen med detta lagförslag har tagit nästa steg. Istället mottages tacksamt planer och diskussioner på hur vi kan engagera oss mot denna promemoria.
Nu ska jag börja läsa själva promemorian.
För mer information om detta direktiv se
tidigare inlägg IPRED1 och min
länksamling på del.ici.us.
(Observera att detta är IPRED1 (sanktionsdirektivet) och inte IPRED2 (kriminaliseringsdirektivet))