Cosmos Communications har tillfrågat 9000 studenter om hur de får sin kurslitteratur. Slutsatsen blev att nästan var fjärde student kopierar delar av eller hela sin kurslitteraturen. De menar att kopiering aldrig varit så omfattande som den är idag. Detta alltså trots lagskärpning av upphovsrättslagen 2005 som medförde att hela böcker inte längre fick kopieras, och trots att
Studentlitteratur med spionkamror gett sig på s k copyshops.
Kommentarerna från förlagen har inte låtit vänta på sig och
i Metro [PDF] (s. 10) kan man läsa
Förlagen uppger att de förlorar hundratals miljoner kronor varje år på den olagliga kopieringen. Och nu varnar de för att studenter i framtiden inte kommer att ha tillgång till svenskspråkiga läromedel.
Dessutom uppger Stefan Persson som är vd för Studentlitteratur att 80 procent av deras titlar säljer färre än 300 exemplar om året. Alltså underförstått att resten piratkopieras av studenterna.
Artikeln i Metro backas upp av ett citat från Mona Hillman-Pinheiro från Svenska läromedel: "Eftersom utgivningen inte kan tryggas vill författare inte skriva."
För det första är det orelevant hur många av Studentlitteraturs titlar som säljs hur mycket så länge man utgår från att den evetuellt dåliga försäljning beror på, och bara beror på kopieringen. Det är snarare att söka syndabock med simpla antaganden och kommer knappast att hjälpa Studentlitteratur. Skivindustrin använde i åratal piratkopiering som syndabock för deras, på vissa håll, minskade försäljning. Sedan kom det studier efter studier som klargjorde att så inte alls var fallet.
Så då skulle det vara väldigt intressant att få veta hur de kommit fram till att det just är kopieringen som orsakar deras påstådda hundratalsmiljoner-förluster. Det vanliga är att förlaget och/eller branschorganisationen själva utfört undersökningen och där utgångspunkten varit att alla kopior hade köpts om de inte hade kopierats. Sådana undersökningar fick vi så sent som idag en antydan om att det enda stället
de hör hemma är på en pappersåtervinningscentral.
För det andra är påståendet om att studenter i framtiden inte kommer att ha tillgång till svenskspråkiga kurslitteratur märkligt och galet. Observera att de inte menar att tillgången till litteraturen skull upphöra för att författarna inte tjänar pengar på dem, utan det är för att de själva som förlag eventuellt inte gör. Alltså menar de att om förlagen inte tjänar pengar så kommer de sluta ge ut svenskspråkig litteratur och då kommer det inte finnas tillgång till svenskspråkig litteratur. Snacka om att ha höga tankar som sig själv.
Svenskspråkig studentlitteratur är för det första generellt skrivna av anställda vid universiteten och högskolorna, som skriver litteraturen under arbetstiden. Innehållet i litteraturer, som är det viktigaste, är alltså i de flesta fall skattefinansierade. Redan här skulle man kunna tycka att tillgången till studentlitteraturer borde vara fri. Men på något sätt lyckas vi luras till att betala en gång till. Och om bokbranschen fungerar någolunda som skivindustrin, vilket det troligen gör eftersom att de bygger på samma princip, så är det dessutom förslagen som tar största delen av kakan. I alla fall bland de större förlagen.
Studentlitteraturen skrivs, får vi anta, efter behov och efterfråga. Om innehållet, behovet och efterfrågan för en viss litteraturen finns så är tillgången sällan långt borta. Det är alltså bara distributionen som fattas. Förlag som Studentlitteratur har hittills, i brist på andra metoder, haft den uppgiften. Det är här internet kommer in i bilden. Med den ökade användningen av internet så skulle även distributionsfrågan kunna få en smidig lösning, även om det mesta av kopieringen, enligt Sven Thörnkvist vd på Cosmos Communications sker innanför universitetens väggar.
Det är dock inte bara internet som kommer säkra tillgången till svenskspråkig studentlitteratur. Som vanligt gäller det också att det ena inte utesluter det andra. Även om all studentlitteratur fanns fritt tillgängligt på nätet så skulle det inte betyda att det inte kommer finnas studenter som vill köpa litteraturen, och vice versa. Det finns inte heller något som säger att detta inte skulle kunna ske med framgång. Något som Piratbyrån visade genom att ge ut texter som finns publicerade på deras webbsida som
en vanlig bok och vars första upplaga slutsåldes. Denna affärsmodell är inte ens okänd för förlaget Studentlitteratur, som ändå klagar mest. För samtidigt som man kan köpa kurslitteraturen
Att använda Linux och Gnu, författad av Linus Walleij så kan man även ladda ner (och ändra och sprida) den
elektriska versionen av boken från författarens webbsida, fritt och lagligt. Detta eftersom att Studentlitteratur innehar tryckrättigheterna. Studentlitteratur har alltså redan anamat idén med en elektronisk kopia som får spridas fritt och en hårdkopia som kan köpas. Frågan är varför de har så svårt för denna idé när den enda skillnaden i princip är att det inte sker i enlighet med lagen?
För övrigt finns det
vissa försök till projekt i Sverige som syftar till att kopiera upp och sprida studentlitteraturer fritt. Vore kul om folk hjälpte till på befintliga projekt eller drog igång något större än de som finns.
