Håkan Roswall jämför Piratbyrån och The Pirate Bay med terrorister

I onsdags var det beslagsförhandling i tingsrätten angående servrar tillhörande företaget PRQ som användes för kundregister och bokföring. Håkan Roswall sägs ha spenderat uppemot en halvtimma med att förklara vad BitTorrent är för nåt och misslyckas med att förklara hur virtuella nätverk fungerar. Hur dessa ämnen har någon relevans i en beslagsförhandling är dessutom oklart. Men då förhörsledaren Keyzer tidigare under dagen hade uppgett att vissa av PRQ:s datorer saknade relevans för utredningen och att de kunde lämnas tillbaka (först efter en underskrift av Roswall) så antar jag att Roswall blev tvungen att fylla ut tiden med något skitsnack för att kunna forsätta behålla utrustningen och jävlas med PRQ. Så varför inte passa på att förvirra nämndemännen och domaren med massa tekniska termer han själv inte har förstår?

Inte blev det bättre av att han jämförde Piratbyrån och The Pirate Bay med terrorister:

Jag vet inte hur jag ska uttrycka det, men man kan säga att Piratbyrån är som IRA och The Pirate Bay är som IRA:s väpnade gren.

Inte nog med att han jämförde Piratbyråns opinionsbildande verksamhet respektive en Bittorrent-tracker med terrorism, men man kan dra några andra slutsatser från citatet ovan. För det första ser vi att Roswalls historia-/samhällskunskaper är lika stora som hans IT-kunskaper: IRA är den väpnade grenen av det politiska partiet Sinn Féin. För det andra kan man fråga sig vilken relevans det fanns i att över huvud taget ta upp organisationen Piratbyrån? Detta visar snarare att Roswall inte bara har bristande kunskaper i IT och historia/samhäll, men även i sina egna utredningar. Han klumpar alltså här igen ihop Piratbyrån och The Pirate Bay, som om de vore (del av) samma organisation. Det betyder att ingen fortfarande har upplyst Roswall om att det inte finns några formella band mellan Piratbyrån och The Pirate Bay, alternativt har han inte haft engagemanget att faktiskt kolla upp detta. Eller vill han av taktiska skäl inte förstå denna delning?.

Självklart fick PRQ inte tillbaka den utrustningen de begärde i onsdags, men de har överklagat till hovrätten. Och nästa vecka kommer det vara beslagsförhandlingar om Piratbyråns server. Men med tanke på vad som hände PRQ i tingsrätten så är det uppenbart att Roswall kommer klumpa ihop Piratbyrån och The Pirate Bay än en gång för att försöka förklara varför en server som polisen inte hittat något olagligt på fortfarande har betydelse för utredningen. Frågan är bara vilken/vilka tekniker han kommer välja att misslyckas med att förklara hur de fungerar för att fylla ut tiden och/eller för att förvirra nämdemännen och domaren igen?

Maktmissbruk...

(Läs även om hur Malmöpolisen förvägras en kopia av datan på PRQ:s servrar, som de behöver för att lösa ett narkotikabrott. Å andra sidan är väl terrorim allvarligare än narkotika?)

Bodström - Då och nu

Syftet med förbudet mot nedladdning av olagligt material från internet är att skapa klara och tydliga regler. Det ökar möjligheterna att ingripa mot allvarligare fall av olaglig nedladdning men det innebär inte att polis och åklagare ska satsa stora resurser för att jaga privatpersoner som laddar ner enstaka olagliga material från internet. Precis som vid all annan brottslighet ska polis och åklagare prioritera i sitt arbete. Det vore lika orimligt att lägga stora polisresurser på att utreda enstaka fall av nedladdning av olagligt material som det vore att prioritera snatteriutredningar före rån. (Anm, min kursivering)

Thomas Bodström, Hillevi Larsson (s) och Tasso Stafilidis (v) den 18 maj 2005 på SVT Opinion.

Den andra mars får Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i uppdrag att

tillsammans vidta åtgärder för att på ett mer effektivt sätt kunna bekämpa immaterialrättsliga brott /.../ Framför allt gäller uppdraget brott som utförs med användning av Internet, såsom olaglig spridning av exempelvis musik eller film /.../ Både brott som utförs i större och mindre skala ska omfattas av åtgärderna. (anm, min kursrivering)

"Effektivare bekämpning av immaterialrättsliga brott" den 2 mars 2006.

Många plockar hem film och musik från nätet och det finns olika hjälpmedel för det, vilket ställer krav på rättsväsendet. Som en del i detta har regeringen gett Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten i uppdrag att prioritera frågan ännu mer.

Tillägger Stellan Söderman, handläggare på justitiedepartementet, samma dag i ComputerSweden.

Lite snack och mycket verkstad när MPAA och den amerikanska regeringen är i farten...

Bodströms svar till Linander och svensk rättssäkerhet

För några veckor sedan ställde Johan Linander (c) en fråga till Thomas Bodström om vilka åtgärder Bodström är beredd att vidta för att oskyldiga inte ska drabbas vid beslag av servrar. En väldigt angelägen fråga med tanke på hur många servrar utan koppling till The Pirate Bay som beslagtogs av polisen i razzian mot PRQ. Av de 186 datorer som beslagtogs har bara 46 lämnats tillbaka och åklagaren Håkan Roswall verkar inte ha en tanke på att lämna tillbaka resten av dem någon gång snart. I en artikel i Göteborgsposten får vi av Roswall veta att dessa 140 datorer är intressanta för utredningen... eller ja, ingen har i vart fall krävt att få tillbaka dem nu. Alltså lika bra att låta dem stå hos polisen. Kanske kommer någon hitta något olagligt på dem någon gång. Då blir det ju bra att servrar som inte misstänktes innehålla något olagligt beslagtogs. Speciellt verkar servrar med minsta lilla anknytning till BitTorrent ha hållts kvar. För att det var just BitTorrent MPAA var på jakt efter att stänga ner? Och betyder det att alla användare av BitTorrentprotokollet automatiskt är misstänkta brottslingar? I så fall hoppas jag ingen använde någon av dessa servrar för att fildela fria programvaror. Vi vet ju redan hur dåliga kunskaper myndigheter har om fria programvaror. Så vad är Bodströms svar för att makt inte ska missbrukas såsom det så uppenbart har gjort?

Jag anser att beslagsbestämmelserna är väl avvägda.

Svarar Bodström i slutet av sitt svar. Han förklarar också att beslagen måste ske efter vissa principer där olika behov respektive proportionaliteter vägs mot varandra. Om man tycker sig ha blivit felaktigt behandlad så är det tingsrätten som gäller. Eventuellt finns även Justitiekanslern om man vill ha skadestånd av staten. Ett par av företagen har vänt sig dit. Men så enkelt kan det alltså vara att tysta ner opinionsbildare (och av någon konstig anledning flera hundra andra sajter utan koppling till de misstänkta).

Men skam den som ger sig! Piratbyrån kommer vända sig till tingsrätten för att få beslaget prövat. Då får vi se om lagens rättssäkerhetsgarantier verkligen håller. För polisen har ju sökt genom Piratbyråns server och sagt att de inte funnit något olagligt. Varför dröjer Roswall med sin underskrift (som krävs för att slutgiltigt få ut servern)? Något svar har han inte gett, så vi kan spekulera. I sitt PM från november skriver han

Under senare tid har initiativtagarna till sajten The Pirate Bay bildat en förening vid namn Piratbyrån...

Ehh.. juste så måste det ha varit.. Jag undrar vad som vore värst: Om han idag fått saken rätt för sig, men fortfarande behåller servern, eller om han grundat sitt beslut på ett sakfel. Men fortfarande har polisen inte hittat något olagligt på Piratbyråns server, vad har Roswall för anledning att hålla kvar servern? Förutom att tysta ner en opinionsbildare?

Akademiker kritiska mot patent

För några veckor sen höll OECD ett exklusivt möte om intellektuell egendom och framför allt om patent och hur de påverkar forskarnas tillgång till forskningsresultat. Under den första dagen av den två dagar långa konferensen presenterades det undersökningar i ämnet.

John Walsh från universitet i Illinois presenterade en interjuvbaserad studie från 2003 som visade att det är svårare för forskare att få tillåtelse till att mer konkreta verktyg, såsom genmodifierade möss, än att få tillåtelse till att använda intellektuell egendom (patent). Han berättade att 19% av de senaste förfrågningarna att använda konkreta verktyg hade avslagits. Men samtidigt är få forskare medvetna om att andra innehar patent som kan stoppa dem från att använda sina forskningsresultat. Det är dessutom få institutioner som har en policy att underrätta fakulteten att kontrollera efter eventuella patent. Bara 8% av de tillfrågade sa att de hade varit i behov av kunskap som patenterats och bara 5% sa att de regelbundet kontrollerade efter patent.

En diskussionstråd skapades nyligen på Piratspartiets forum där trådskaparen påpekade att man genom patentregistrar faktiskt får detaljer om avancerade saker såsom jetmotorer och kemiska processer. Det stämmer. Dessa patentbeskrivningar brukar komma till nytta. Frågan är bara vilken nytta dessa detaljer i praktiken har när bara 5% regelbundet söker i registren? För att inte tala om den tid det krävas att sedan faktiskt ordna tillståndet att använda patentet och med tanke på att man i värsta fall måste ordna och förhandla om flera tiotals patent (har sett forskare prata om upp till 100 patent som man måste få tillstånd för). Och faller ett av patenten så kan hela projektet falla. Är det värt den tiden? Det för oss rakt in i nästa studie som presenterades på OECD-mötet.

Jana Asher, representant från American Association for the Advancement of Science (AAAS), presenterade en studie om tillgång till forskningsresultat nyligen genomförd i USA, Storbritannien, Tyskland och Japan. Den amerikanska delen av studien hade vid mötets tillfälle just sammanställts och en av slutsatserna var just att det tar "en stor mängd tid" att få exklusiva licenser i USA. Av de 4000 tillfrågade i den amerikanska studien svarade (bara) 32% att de hade försökt få licens till patenterad teknik. Av dessa hade 32% svårigheter med att få licensen och av dessa hade 9% övergett ett projekt på grund av svårigheter att få licens till patent.

Trots alla dessa besvär med patent drog Asher slutsatsen att forskare i USA ändå föredrar patent som skydd för forskningsresultat. Studien i Tyskland var vid mötets tidpunkt inte klar än, men de preliminära uppgifterna visade att tyska akademiker föredrar att publicera sina forskningsresultat som en metod till skydd för forskningsresultaten framför att patentera dem.

Sadao Nagaoka från Institute of Innovation Research vid Hitotsubashi universitet i Tokyo presenterade en studie som gjorts bland japanska biotekniska och läkemedelsföretag. Han berättade att av de 36 företagen som hade försökt få tillgång till andras patenterade uppfinningar hade 20% blivit tvungna att lägga ner sina projekt. Av de resterade hade över 50% sökt ingå i licensavtal, 30% använde sig av alternativa forskningsmetoder och 20% ignorerade patent.

Årets kluftighetspris går till Dominique Guellec, som är aktiv både vid OECD och EPO, för hans kluftiga uttalande att svårigheterna med att få tillgång till forskningsresultat i alla fall minskar risken för dubbelforskning.

Den andra dagen tillägnades diskussioner om patent. Debatterna delades i stort sätt upp i de som förespråkade patent (industrin) och de som var kritiska mot patent (akademikerna) och generade livliga debatter. Speciellt bland de amerikanska akademikerna fanns det en växande oro för patent. I Europa är det under vissa omständigheter tillåtet att bedriva forskning med patenterade resultat utan tillåtelse. Så är inte fallet i USA, samtidigt som allt pekar på att patent kommer bli ett växande problem för i alla fall de amerikanska akademikerna.

Rebecca Eisenberg vid Michigans universitet sa att patent är ett problem i den akademiska forskningen. Hon berättade att den felaktiga användningen av patent bland akademiker är omfattande och även om stämningar mot universiteten är ovanliga så kan patenten fortfarande användas som hot mot universiteten, och det spelar roll. En representant för ett biotekniskt företag sa att det finns mycket pengar i forskning och utveckling (17 miljader dollar) och att fler stämningar är eventuellt att vänta.

Bok om mjukvarupatent

Florian Müller startade kampanjen NoSoftwarePatents.com där argumenten mot mjukvarupatent förklarades på ett enkelt sätt. Han har nu skrivit en bok om hur mjukvarupatentdirektivet besegrades och den är skriven ur hans personliga roll i händelsena. Boken har släppts under ett creative commons-licens och finns att ladda ner här.

Jag har inte kollat igenom den. Men den lär ge en god bild av historien bakom EU:s mjukvarupatentdirektiv, hur de båda sidorna argumenterade och den ruttna beslutsprocessen som ofta syns i EU.

Folkets inställning till övervakning?

Bodström rusar fram med sina övervakningslagar utan att tänka varken före eller efter. Trots detta har frågan om vad enskilda känner inför (den allt ökade) övervakningen glömts bort (eller medvetet ignorerats?). SIFO gjorde på uppdrag av Göteborgsposten en undersökning om svenskar ville tillåta buggning. Den undersökningen visade att 9 av 10 svenskar ville tillåta buggning. Siffrorna var dessutom lika mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper. Siffrorna var dessutom väldigt lika mellan vilket parti man tänkte rösta på. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg oroade sig för att varken folket eller politikerna förstod vad buggningen innebar. Förutom den undersökningen har man i vissa opinionsundersökningar som skapats av nyhetsmedierna på internet i anslutning till nyhetsrapporteringen om övervakningen fått grova fingervisningar om att cirka 50% varit för en ökad övervakning och 50% mot.

Nu har det också presenterats en svensk undersökning i ämnet. Undersökningen gjordes av två magisterstudenter och är ett replikat av en amerikansk undersökning. Vad som dessutom gör denna undersökning extra intressant är att den utsatte människor ovetande om undersökningen för övervakning i deras vardagsliv. Detta är intressant eftersom att det är just det Bodström övervakningslagar handlar om; att övervaka alla, vare sig de har begått brott eller inte. SIFO:s undersökning och opinionsundersökningarna på nyhetessidorna har inte kunnat tolkas som att det är alla som ska övervakas, utan att det bara är grova brottslingar som ska övervakas. Känslan av att faktiskt övervakas har inte heller funnits.

I undersökningen som utfördes av de två magisterstudenterna sattes en videokamera upp på taket på ett universitet och bilderna täckte ett av universitetens områden. Bilderna skickades till ett kontrollrum i universitetet. De som passerade kameran fick sedan svara på en enkät och några plockades ut för djupinterjuver. Undersökningen visade att 75% var förvånade över kamerans närvaro och ungefär hälften tyckte att det var ett intrång i den personliga integriteten. Alltså samma siffra som reflekterats i nyhetssidornas opinionsundersökningar. Kvinnorna var dock i allmänhet mer negativt inställda än män. Enligt de två studenterna som utförde undersökningen så är dessa siffror internationellt sett väldigt höga, vilket skulle beror på att svenskar håller sig på sin kant och har "ett ovanligt stort behov av ”personligt utrymme”". I USA var siffrorna 25-50% lägre än de svenska motsvarigheterna. De påpekar också att svenskarna har större tilltro till myndigheter och att vi förväntar oss att våra privatliv ska skyddas av lagar och regler. I USA är tilltro till myndigheter inte lika stor och de förväntar sig inte att deras privatliv ska skyddas.

Denna undersökning handlade om en kamera på ett väldigt offentligt ställe. Den är alltså ett steg i rätt riktning. Men bodströmsamhället är mycket mer utbredd än en kamera på ett ställe. Hur hade resultatet blivit om de till exempel samtidigt spelade in människors samtal medan de filmade? Eller något mer närmare Bodströms visioner om det högteknologiska övervakningssamhället? Som till exempel hemliga intrång i ens dator av polisen, buggade av omgivningar, hemliga kameror, övervakade telefoner och internetförbindelser i realtid, kontroll av posten, förbud av anonym telekommunikation osv osv. Allt på en och samma gång och med minskad och minimal (parlamentarisk)kontroll. En tillfällig kamera på ett ställe känns troligen inte så farligt, men hur känns det när omfattningen blir så stor som bodströmsamhället innebär? Bodström har nästan systematiskt undvikt att diskutera frågan på bland annat en empirisk grund. Förhoppningsvis kommer det komma fler undersökningar i ämnet, och speciellt såna som undersöker vilken effekt hans omfattande övervakningsförslag har på enskilda människor och på samhället i stort.

Bert Karlsson rådgivare åt (s) - Vill påverka fildelningsfrågan

Apropå Bert Karlssons försök till smutskastning av hela den svenska piratrörelsen (inför riksdagsvalet) så ville jag bara uppmärksamma på att Resumé för en tid sen avslöjade att Bert Karlsson agerar personlig rådgivare för vissa socialdemokratiska riksdagsledamöter. Han påstår att han inte får ut något av att rådgiva riksdagsledamöterna, men gör följande uttalande

Jag är bara en medborgare som tycker. Jag har ingen nytta av det här förutom att jag lyfter fram frågan om nedladdning av musik från nätet.

Som om det inte vore illa nog så klagar han ironiskt nog i samma artikel på att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna inte i tillräckligt stor utsträckning representerar sina väljare. Med tanke på den svenska piratrörelsens storlek så är det egentligen tur för Bert att både riksdagsledamötena och myndigheterna ignorerar över en miljon svenskars åsikter i denna fråga (även om vissa har börjat vackla den senaste tiden).

Piratparti bildas i USA

Ingen har väl missat att ett piratparti har bildats i USA? Inte nog med det så har de inspirerats av svenska Piratpartiet och de har baserat sin politik på den svenska motsvarighetens politik.

Linander frågar Bodström om skydd för servrar

Med anledning av polisens tillslag mot The Pirate Bay har Johan Linander (c) ställt en fråga till Thomas Bodström om skydd för serverar som innehåller "otvetydigt lagliga sajter".

När polisen slog till mot The Pirate Bay beslagtogs hela serverhallar inklusive serverar som inte hade någon koppling till The Pirate Bay. Enligt åklagaren Håkan Roswall beslagtogs 47 servrar som saknade koppling till The Pirate Bay. Hittills har 30 lämnats tillbaka. Roswall har efter massiv kritik hittat en (långsökt) ursäkt för att beslagta så många servrar som inte har någon koppling till The Pirate Bay: Han har hittat några torrentfiler i en av servrarna och misstänker dataintrång. Då var det ju minsann bra att så många servrar togs i beslag helt utan anledning.

Beslutet om att beslagta servrar som inte misstänktes innehålla något olagligt, och som togs i beslag för att utan anledning försäkra att de inte innehöll något som förknippade dem med The Pirate Bay verkar bara ha roat Roswall. Roswalls beslut har påverkat riksdagsledamoten Johan Linander som jämför åklagarens beslut med att stänga ner alla företag inhyrda i ett kontorshus bara för att ett av företagen misstänks för brott. I sin fråga till Bodström frågar han vilka åtgärder justiteministern är beredd att vidta för att se till att oskyldiga inte drabbas vid beslag av servrar?

Bodström har till den 21 juni på sig att besvara frågan.

Patent på JPEG-formatet kan upphävas

I slutet av förra året lämnade Public Patent Foundation in en överklagan till det amerikanska patentverket med en förfrågan att patentet på JPEG-formatet upphävs. Nyligen gav patentverket beskedet att det föreligger så kallad prior art. Det betyder att Forgent/Compression Labs inte var först med tekniken. Därför borde patentet på JPEG-formatet aldrig ha beviljats. Det finns även bevis för att Forgent kände till att prior art existerade men meddelade aldrig patentverket, trots att lagen kräver det.

Nu tyder allt på att patent kommer att upphävas. Forgent är ett företag som varken säljer produkter eller tjänster. Deras affärsmodell bygger på att licensiera ut patentet och stämma de som vägrar betala. Vad Forgent kommer göra när patentet på JPEG-formatet upphävts återstår att se.

Läs mig

Politruk kommer på fredag att i samarbete tankesmedjan Timbro att släppa bloggantologin "Läs mig" (går redan att ladda ner som PDF). En text från Free the Mind är med i boken. Jag, och minst en annan, visste knapp att Politruk tagit med våra texter, förrän folk började blogga om det. Min åsikt om det? Jag tycker det är kul att folk kopierar från Free the Mind utan att följa upphovsrättslagen. Vare sig folk vill följa upphovsrättslagen eller inte så är det alltid kul att när Free the Mind kopieras. Det är anledningen till att jag har märkt bloggen med en kopimi-logga. I detta fall verkar det dock bara varit en miss av Politruk.

Jag har inte bestämt mig om jag ska gå på releasefesten på fredag, men kommer troligen att göra det. Det verkar intressant.

Demonstrationer mot razzian

Demonstrationer mot The Pirate Bay-razzian i Stockholm på Mynttorget, imorgon klockan 15:00. Huvudarrangör är Piratbyrån. Medarrangörer är Piratpartiet, Grön Ungdom, Ung Vänster och Liberala ungdomsförbundet.

Piratpartiet, Grön Ungdom och Liberala ungdomsförbundet kommer hålla en demonstration i Göteborg imorgon klockan 16:30 på Gustav Adolfs torg.

Läs mer:

Piratbyrån - temporär nyhetsförmedling - Piratdemonstration
Piratdemonstration.se - STOPPA JAKTEN PÅ FILDELARE!

MPAA förnekar inte inblandning

Att det rapporterats att MPAA genom den amerikanska regeringen och Bodström tvingat svensk polis- och åklagare att plocka ner The Pirate Bay känner alla som hängt med de senaste dagarna till. Och när slyck.com bad MPAA att verifiera deras inblandning så lät det inte direkt som att MPAA förnekade det:

Every major digital media owner in the world has been actively campaigning against The Pirate Bay - from Microsoft to Games to BSA to IFPI and the MPA.

Nu har dock JO fått in så många anmälningar att de kommer undersöka hela händelsen.

Chefs-JO Mats Melin kommer att ta ett så kallat eget initiativ. Det innebär att hela hanteringen av polisingripandet mot Pirate bay kommer att behandlas. Det gäller då också eventuella påtryckningar /.../ Så länge utredningen pågår kommer de som fått sina servrar beslagtagna inte åt sin egendom. Även detta kommer JO att titta på.

Ursäkta polisrazzian - Vi flyttar servrarna utomlands

Så då hände det till slut. Polisen gjorde en razzia hos The Pirate Bay och tog fler servrar än vad man skulle kunna tro att de var ute efter. De tömde två hallar och fick med sig totalt 200 burkar. Servrar som hostade webbsidor som inte ens hade något med piratkopiering att göra beslagtogs också. Det verkar dock finnas vissa skäl till varför åklagaren Håkan Roswall bestämt ville tömma hallarna.

Men precis som när Roswall misslyckades med att få fildelaren i Sollentuna dömd till fängelse respektive plocka ner webbsidan Kavkazcenter så kommer han misslyckas med att permanent plocka ner The Pirate Bay. The Pirate Bay kommer inom kort komma upp igen, med servrarna spridna över hela världen.

Någon borde stå klar med ett glas treo när Roswall får beskedet att The Piratebay kommit upp igen. Huvudvärk kan komma plötsligt.

Man måste dock fråga hur effektivt skattepengarna förvaltas när 50 poliser gör en razzia och tar 200 burkar, där majoriteten överhuvudtaget inte ens har med piratkopiering att göra. Och med tanke på hur lång tid det kommer ta att gå igenom dessa burkar och alla .torrentfiler efter upphovsrättsskyddat material. Speciellt med tanke på att The Piratebay kommer komma upp snart med en bakup. Så medans polisen sitter och undersöker filerna på en av världens största webbsidor, för att få ner den permanent, så kommer samma sida finnas uppe och forsätta som vanligt. Till sist får vi inte glömma alla personer vars näringsverksamheter gått ner på grund av razzian.

Var det verkligen värt det? (Förutom att Piratpartiet fick sin största medlemsökning någonsin på en och samma dag)